I veckan kunde man läsa att den årliga donationsveckan som Socialstyrelsen anordnar för att få fler att bli organdonator gjorde succé i Sörmland. Hela 245 personer registrerade sig som organdonator, vilket var fjärde bäst av alla regioner i landet. Den akuta bristen på organ är ett problem på dödligt allvar. Hundratals personer står i kö för att få ett organ och många hinner gå bort i väntan på vård.
Frågan om hur man bäst organiserar organdonation är knappast enkel. Däremot är det en fråga som för tjänar större uppmärksamhet och en rejäl diskussion.
Det finns ideologiska och moraliska principer som måste vägas mot varandra och ofta fastnar diskussionen om organdonation i någon form av gråzon. En tydlig majoritet av svenskarna, ungefär 80 procent, uppger att de vill donera organ. Dessvärre är det enbart 1,8 miljoner människor som anmält sig till donationsregistret. Aktiva informationskampanjer är därför en viktig strategi, både för att belysa problemet och att underlätta för människor att registrera sig som donatorer. Sådana informationskampanjer kan vara väldigt effektiva. Det visar inte minst resultatet från Sörmland. Problemet är att kampanjerna enbart pågår under en mycket begränsad tid, och därefter glöms frågan bort.
Dagens system är ett så kallat “opt-in”-system. Vuxna människor måste göra ett aktivt val att donera genom att registrera sig i Socialstyrelsens register. Ett alternativt system skulle kunna vara ett “opt-out”-system. Det betyder att alla vuxna per automatik anses vara organdonatorer om de inte gör ett aktivt val att träda ur systemet. Därmed skulle fler medmänniskor kunna få livsviktiga organtransplantationer. Detta skulle rädda liv. Man kan också anse att detta är rimligt eftersom viljan bland den svenska befolkningen att donera är så pass stor.
Däremot finns det problematiska och svåra undertoner i ett sådant system. Det innebär att en människas kropp och organ som utgångspunkt “tillhör” det offentliga. Detta är problematiskt. I teorin har man samma rätt att bestämma över sin kropp som i dagens system eftersom man kan träda ur, men eftersom få gör aktiva val i dag är det osäkert om människor skulle nyttja den rätten. Valet av system blir en avvägning av vad som väger tyngst: personlig autonomi eller effektivitet.
Ett alternativ för att öka tillgängligheten av organ hade även kunnat vara att funktionerna i det nuvarande donationsregistret utökas, så att människor som vill även kan donera organ medan de lever. Därtill skulle man kunna bli betydligt bättre på matchningsprocesser genom att införa ett nytt matchningssystem. Kanske finns det någon helt annan lösning som inte diskuterats ännu.
PS. Om du inte registrerade dig som organdonator under kampanjveckan, passa på att göra det nu efter du läst denna ledare!