Någon harmoni fanns aldrig i januarisamarbetet mellan Centerpartiet, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna, åtminstone inte när partierna skulle förhandla om statsbudgeten. Coronapandemin gjorde inte budgetförhandlingarna lättare. Om något synliggjorde krisen klassiska höger-vänsterkonflikter i synen på allt från a-kassan till förhållandet mellan stat och näringsliv.
Att få igenom den sista höstbudgeten för den här mandatperioden lär inte bli lättare. På pappret förändrade sommarens regeringskris inte mycket – det blev inget extraval och mandatfördelningen i riksdagen är densamma som tidigare. Men i praktiken har förutsättningarna förändrats betydligt. Januariavtalet har spruckit, Liberalerna samarbetar inte längre med regeringen och både Miljöpartiet och Vänsterpartiet ser nya möjligheter att få större inflytande på Centerpartiets bekostnad.
Miljöpartiet vill framför allt ta strid om strandskyddet, som något förenklat innebär att nya byggnader inte får uppföras inom 100 meter från strandlinjen. Partiet har startat kampanjsidan ”Rädda strandskyddet”, och företrädare som Europaparlamentarikern Alice Bah Kuhnke kritiserar C:s mer markägarvänliga inställning till strandskyddet på sociala medier.
Statsvetaren Camilla Sandström kallar frågan om hur strandnära markägare ska få bygga för ett wicked problem – ett svårlösligt dilemma där det inte går att hitta en kompromiss som gör både markägare och andra grupper helt nöjda.
Klart står dock att Stefan Löfven (S) har lovat att regeringen ska lägga fram förslagen i strandskyddsutredningen, som gör det enklare att bygga strandnära, och att den processen måste vara i mål för att C ska kunna stötta regeringens budget. Miljöpartiet har inte svarat på om de kommer att lämna regeringen om de inte får som de vill i frågan.
Som om splittringen mellan C och MP inte vore nog kommer V att ställa betydligt större krav än tidigare. I en debattartikel i Dagens Nyheter (13/8) går V till attack mot den tidigare Alliansregeringen och arbetslinjen, och kräver bland annat att karensavdraget i sjukförsäkringen slopas. C har ställt krav på regeringen att inte förhandla direkt med V, som därför lägger sina bud via media i stället, men för att få igenom budgeten måste V tillmötesgås på någon punkt.
Nu när stoftet lagt sig efter regeringskrisen framstår C:s läge som sämre än tidigare. Utan liberal uppbackning är C fast med partier som tycker fundamentalt olika i de frågor som betyder kanske mest för centerrörelsen, nämligen landsbygds- och företagarpolitiken.
Det är mycket möjligt att det går att lösa ut de aktuella knutarna. Som Östersunds-Postens Elias Rosell har skrivit (12/7) borde C och MP kunna ta fasta på att strandskyddet inte bör tillämpas på samma sätt i Jämtland som i Stockholms skärgård. Magdalena Andersson hittar säkert något i det så kallade reformutrymmet på 40 miljarder för att blidka både C och V. Det finns också en tradition inom centerrörelsen av att bidra till kompromisser.
Men faktum kvarstår att det politiska landskapet obönhörligen har förändrats. För att C ska anpassa sig till det behövs en bred, intern diskussion inför nästa års val. Utan en genomtänkt parlamentarisk strategi riskerar Centerpartiet att bli irrelevant, klämt mellan ett vänsterblock som vädrar morgonluft och en alltmer hårdför och destruktivt nationalistisk höger.