Eva Nyvall driver en Ica-butik i bruksorten Bäckhammar, två mil söder om Kristinehamn på den värmländska landsbygden. Hon tog över butiken 1989, och trots att postkontoret, sparbanken, arbetstillfällen vid pappersbruket och en dryg fjärdedel av Bäckhammars befolkning har försvunnit har hon stannat kvar.

Totalt har butiken haft 43 inbrott, varav sju i år. Eftersom Eva Nyvall har bott i Bäckhammar så pass länge vet hon ofta vilka brottslingarna är. Trots det har ingen blivit dömd. Efter ytterligare ett inbrott i juni blev hon och personalen så skärrad att hon kände sig tvungen att köpa in psykologhjälp (Fplus 23/9).

Eva Nyvalls historia är tyvärr inte unik. Enligt branschorganisationen Svensk Handel blev mer än varannan butik utsatt för stöld, hot, våld, inbrott eller bedrägeriförsök under andra kvartalet i år. I Svenskt Näringslivs årliga rankning av kommunernas företagsklimat var minskad brottslighet och ökad trygghet den viktigaste frågan för företagare. Brott mot handlare och andra företagare är ett orosmoln i hela Sverige, såväl i storstäder som på landsbygden.  

 

Regeringen vill därför se en lagändring så att personer kan portas från butiker om det finns en risk att han eller hon kommer att begå brott där. Sådan lagstiftning skulle skicka en viktig signal. Den som tar sig frihet att stjäla, hota eller trakassera ägare och butikspersonal bör få den friheten inskränkt. Att det ska finnas lagstöd för att ge vissa personer tillträdesförbud är inte mer än rätt.

Samtidigt erkänner regeringen i sin lagrådsremiss att ett tillträdesförbud bara kommer att lösa en liten del av problemet. Såväl flera av remissvaren som Svensk Handels Trygghetsbarometer menar att en stor del av brotten mot butiker aldrig polisanmäls. Det beror på att anmälningarna tar tid och resurser, och många företagare tycker att det är lönlöst eftersom utredningarna ofta läggs ner. Att införa en lag om tillträdesförbud skulle dessutom innebära ytterligare arbetsuppgifter för polis och åklagare, två yrkesgrupper som redan i dag är ansträngda.

 

När Polismyndigheten centraliserades 2015 förutspådde juristen Krister Thelin i en rapport att reformen skulle leda till att mycket av den lokala förankringen gick förlorad. I dag är det uppenbart att så är fallet. Många kommuner har försökt åtgärda polisbristen – ett statligt misslyckande – på egen hand genom att anställa fler ordningsvakter. Samtidigt har även den lösningen sina begränsningar, eftersom ordningsvakter bara ytterst sällan får ta över polisiära uppgifter. Kanske borde Krister Thelins förslag om att införa kommunala poliser dammas av, och möjligheterna för ordningsvakter att i högre utsträckning komplettera polisen bör ses över. Brottsbekämpningen ska inte lämnas till butikspersonalen.