Huruvida ett område behöver hyresrätter eller inte bedömer företagen bäst utan kommunala pekpinnar.
Bostadsbristen i Sverige för ofta tankarna till våra storstäder. Medan den är som påtagligast där är det en förenklad bild av en problematik som i själva verket är nationell. I Boverkets bostadsmarknadsenkät i år uppgav hela 148 kommuner att de hade ett underskott på bostäder. Där ingår såklart Stockholm, Göteborg, Malmö och de flesta andra kommuner som huserar landets största städer. Men många betydligt mindre kommuner ingår också. Endast 21 kommuner uppgav att de hade ett överskott på boenden.
Det finns därför all anledning för våra beslutsfattare att agera för ett ökat bostadsbyggande. På nationell nivå vore det välkommet om ett ökat marknadsinslag i hyressättningen äntligen kunde komma till stånd. Vill man stimulera bostadsbyggande, särskilt av hyresrätter, är det ju bra om hyrorna faktiskt motsvarar värdet på lägenheterna. Där kan regeringen med fördel införa det redan utredda förslaget om fri hyressättning på nyproducerade bostäder– i alla fall som första steg.
Ansvaret stannar dock inte vid den nationella politiken, för även lokalpolitiker har stor makt över bostadsbyggandet. Den största anledningen är det som inofficiellt hänvisas till som kommunernas planmonopol. Det innebär att kommunerna är de enda som får anta översikts- och detaljplaner. I dessa specificeras vad mark ska och får användas till. Handlar det om bostäder får man i detaljplanen besluta saker som bygghöjd, lägenhetsstorlekar och fasadutsmyckning.
Konsekvensen är i praktiken att inget kan byggas utan kommunens vilja. I många fall finns det dessutom anledning att tro att nybyggen stoppas på helt godtyckliga grunder. Nyligen kunde Stockholms universitet visa att kommunpolitiker i lägre utsträckning ger bygglov till flerfamiljshus i sina egna bostadsområden.
Tack och lov används planmonopolet och andra hinder inte alltid för att stoppa byggprojekt. I dagarna fick till exempel ett stort projekt bygglov i Oxelösunds kommun. Går allt som planerat innebär det 82 helt nya hyresrätter vid Inskogen. Samtidigt har processen inte varit fri från utmaningar. En sådan var att bygget behövde flyttas med hänvisning till dagvattenhanteringen. En annan var att flera lokalpolitiker varit skeptiska till planerna eftersom de menar att det byggts många hyresrätter i kommunen på sistone.
En dåligt fungerande vattenhantering gör platsen i sig mindre lämplig för byggande, då är det helt rimligt för kommunen att ha synpunkter. Men att avgöra huruvida ett område behöver hyresrätter eller inte gör företagen bäst utan kommunala pekpinnar. Bedömer de att det finns en efterfrågan från kommuninvånare, befintliga som framtida, borde det räcka.
Processen i Oxelösund visar varför det lokala inflytandet behövs, men också varför det ibland går för långt. Kommunerna har en roll att spela, men de bör inte godtyckligt kunna hindra byggande i en tid där det behövs som mest.