Under måndagseftermiddagen höll partiledare Annie Lööf en pressträff med anledning av det utkast till överenskommelse som kommit att skapas med regeringen. Kort och gott bestod det hela i tre sakpolitiska punkter: strandskyddet, arbetsrätten och äganderätten i skogen. Tre punkter som C förväntar sig i utbyte för att rösta gult till Löfven i en statsministeromröstning, givet det faktum att reformen om fri hyressättning på nyproduktion har fallit.
Centerns bud är en rimlig kompensation som faller väl med partiet småföretagarvänliga och gröna profil. Att stå upp för skogsägares äganderätt har varit och är en viktig puck för C och dess medlemmar. Det är troligen inte heller en reform som blir särskilt svår att svälja för Socialdemokraterna. Miljöpartiet har däremot, efter ett extrainsatt partistyrelsemöte meddelat att de inte går med på den regeringsöverenskommelse de själva förhandlat fram. Precis innan Lööfs pressträff annonserade Miljöpartiet att de inte accepterar C:s bud med hänvisning till att C "offrar miljön" (SvD, 5/6).
En sak är säker och det är att det krävs en miljöpartist för att få för sig att skogsägare är ett hot mot skogen. Statlig expropriation av privat skog som tagits hand om i generationer av människor som faktiskt bor där är inte hot, utan en motsättning till ett långsiktigt, hållbart skogsbruk. En försvagad äganderätt skulle dels minska tilltron till skogsägare, dels riskera att stoppa den positiva utveckling som skett under de senaste åren gällande klimatnytta, fler biotoper och i praktiken mer skog (LRF, 2/12-20). Att C under regeringskrisen försvarar en av lands- och glesbygdens viktigaste frågor är en rimlig avvägning.