Trots ett stökigt första år för januarikonstellationen har Centerpartiet knappast tagit några smällar i opinionen. I stället håller partiet fanan högt som den obotliga optimisten i svensk politik: en självsäker idealist bland klentrogna dysterkvistar.
C har varit tydliga när andra vacklar – som centerpartisterna själva skulle uttrycka det. Liberalernas vilsenhet och oförmåga att välja lag under Nyamko Sabunis ledning är dess antites.
Den som vill se en långsiktigt hållbar liberal samhällsutveckling har dock skäl att inte enbart förhålla sig okritisk till denna strategi. Tydlighet är inte fel, men det är också en styrka att – som de andra borgerliga partierna – kunna idka självkritik. C har hårdnackat fortsatt att nöta gamla positioner och i de fall man bytt linje, inte sällan långt efter andra, duckat från att erkänna någon positionsförflyttning.
Det gäller exempelvis i migrationspolitiken. Länge framställdes en anpassning till EU som en kapplöpning mot botten, men i skymundan har partiet skiftat ståndpunkt. ”Vi vill ha en migrationslagstiftning som ligger i linje med övriga EU-länders. (...) ...både vad det gäller försörjningskrav och anhöriginvandring”, förklarade Annie Lööf i Expressen i höstas (3/9-2019). Avståndstaganden från tidigare positioner lyste med sin frånvaro.
I flera andra frågor har C intagit en defensiv position. Det mest aktuella exemplet är frågan om välfärdsföretagen, där allt fler pratar om bristerna och problemen med oseriösa aktörer. Inget parti har varit så ivrigt att lägga ut offentlig verksamhet på privata aktörer som C: jobbpeng, bo-peng, sfi-peng – allt skulle ha en peng. Även från C-håll hörs krav på hårdare kvalitetskrav ska sägas, men skandalerna – från etableringslotsar till bedrägerier inom assistansen – borde mana till större eftertanke. Den som vill värna politiska segrar, som valfriheten i välfärden, måste vårda dem. Att lära av tidigare misslyckanden och justera reformer.
Att värna företagande, oavsett om det är i välfärden eller i andra branscher, är heller inte alltid synonymt med att underlätta för detsamma. Ordning och reda, vilket också förekommer i centerpartisternas vokabulär, är en förutsättning för att upprätthålla förtroendet för liberala segrar, som 1990-talets valfrihetsreformer. Det får bli medskicket till nästa glosförhör.
Centern behöver vårda liberala segrar bättre
Framåt, möjligheter, hopp, framtidstro. Det är ord som skulle kunna komma upp på ett centerpartistiskt glosförhör. Men självkritik behöver läggas till.
Partier som likt Annie Lööfs Centerpartiet vill värna en långsiktig liberal samhällsutveckling måste klara av att vara självkritiska.
Foto: Tommy Pedersen/TT
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.