Valborgshelgen har nog aldrig varit så olik som den blev i år. Firandet av våren har ställts in, inte minst i studentstäderna Uppsala och Lund. Det traditionella valborgsfirandet har troligen aldrig tidigare ställts in, inte ens under andra världskriget, men nu när pandemin har slagit mot hela världen, är det ett faktum.
Det var inte bara valborgsfirandet som fick ställas in. Det traditionella 1 maj-firandet har också ställts in i sin vanliga form. Arbetarrörelsens dag kom i år inte att firas med demonstrationer på gator och torg. Socialdemokraterna valde att flytta arrangemanget från stadskärnan till datorskärmen. Statsminister Stefan Löfven höll ett livesänt tal på Youtube och Facebook och därefter kom andra tal och ett musikframträdande av Bo Kaspers Orkester. Allt var på ett sätt som vanligt, men samtidigt inte.
Coronapandemins konsekvenser har begränsat det politiska engagemanget från fysisk, mänsklig interaktion till en digital motsvarighet. Krisen har stängt världen, men det har knappast dödat det politiska engagemanget som man kanske kunde ha trott. Kommunfullmäktigemöten sker, ofta i bantad form, via videolänk. Styrelsemöten tas via telefon och inplanerade mingel blir till ”after work” på videoappen Zoom. Det politiska maskineriet har inte stannat av, men det har saktats ner och ställt om till en mer digital verklighet.
Internet och sociala medier bidrar med både möjligheter och risker för demokratin. De digitala verktygen är tveeggade medel som kan användas för både gott och ont. I fallet politiskt engagemang utgör dessa ett utmärkt komplement när fysiska möten inte är möjliga att genomföra. Pandemier kan sätta stopp för mycket, men det viktigaste är att vi inte sätter stopp för det demokratiska engagemanget, oavsett hur illa det skulle bli. Samtal kan och bör fortfarande genomföras, trots krisens förmåga att lamslå både engagemang och ork.
I krisen är det mer än tydligt att vi är beroende av att hålla livet levande i den mån det går. Livet går vidare trots att världen på många sätt kan uppfattas som att den står i lågor. Det är också därför som vi behöver göra det bästa av situationen för att ta oss igenom den oerhörda prövning som coronakrisen utgör för oss som individer och samhälle.
Det finns en början och ett slut på varje kris. Ingen vet var på tidslinjen för denna kris som vi befinner oss just nu, men vi gör det bästa av situationen för att upprätthålla vardagen och demokratin tills krisen är över och livet kan återgå till det normala.