Numera är IT-attacker en del av vardagen, och utförs både mot enskilda privatpersoner, företag och stater. I vår digitaliserade värld har tekniken gett oss möjligheten att kommunicera med ett knapptryck, men på bekostnad av en avsevärd digital sårbarhet. Utpressningsattacken mot Coops betalsystem Kaseya illustrerade hur en hel verksamhet kan slås ut i flera dagar när ett vitalt system blir angripet.
Skadan som åsamkades Coop är emellertid liten i jämförelse med vilken förödelse som skulle kunna ske om liknande hackerattacker systematiskt riktades mot andra samhällskritiska verksamheter samtidigt, exempelvis elproduktion, värmeverk, sjukhus eller kommunikationer. Det är precis den typen av koordinerade attacker som kan komma att ske i händelse av kris eller krig.
Cyberkriget är inte längre science fiction. Det är vår verklighet – här och nu. I takt med att tekniken utvecklas har Försvarsmakten valt att införa vad de kallar ett cyberförsvar (DN 20/7). Värnplikten kommer för vissa inte längre bara handla om marschträning, utan också om att sitta framför en skärm. I praktiken kommer de värnpliktiga cybersoldaterna försvara oss mot främmande makt på en ny digital frontlinje.
På andra sidan Atlanten har cybersäkerhet och det digitala försvaret blivit en het potatis i Vita huset. President Joe Biden varnade i dagarna för de ödesdigra konsekvenserna av statliga cyberattacker riktade mot USA: "Om vi hamnar i ett riktigt krig mot en stor makt så kommer det att vara en konsekvens av ett cyberbrott." (SvD 28/7)
USA anklagar framför allt Ryssland och Kina för de otaliga cyberangrepp som begås av cyberkriminella, antingen på uppdrag av staten eller på egen hand av rent vinstintresse. Oavsett syfte för de enskilda attackerna är de statsstödda cyberkriminella en skarp spjutspets för de auktoritära staternas säkerhets- och underrättelsetjänster. Därför är det både klokt och betryggande att världens demokratier, Sverige inkluderat, reformerar sina försvarsmakter med anledning av cyberhoten. Det är en nödvändig investering på kort och lång sikt.
Som om inte teknikutveckling är tillräckligt ödesdiger innehåller Bidens uttalande dock ytterligare en poäng. Presidenten pekar på att cyberfrågorna inte bara är ännu en arena för konflikt, utan att en cyberattack i sig kan utgöra den avgörande gnistan för fullskaligt krig. Det faktumet banar onekligen väg för en kapplöpning som heter duga.
För Sveriges del gäller det att rusta så väl vi kan, men vi måste också acceptera våra begränsningar. Som ett litet land försvarar vi oss bäst tillsammans med andra, genom våra multilaterala samarbeten med likasinnade demokratier. En fördjupning av det säkerhetspolitiska samarbetet med EU och Nato kommer vara avgörande för att stärka och säkra Sveriges cyberförsvarsförmåga framöver.