Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande. Skrivningen i Vänsterpartiets partiprogram påminner starkt om snarlika formuleringar i det kommunistiska manifestet. Under Nooshi Dadgostars partiledarutfrågning i SVT den 28 augusti ställde Camilla Kvartoft frågor om Vänsterpartiets ideologi och kopplingar till kommunismen. Dadgostar uppvisade dock stora svårigheter med att ge konkreta svar på frågan om vad ett socialistiskt samhälle egentligen skulle innebära.
Dadgostar hävdade under intervjun att Vänsterpartiet sedan länge har gjort upp med kommunismen och att hon själv aldrig varit kommunist. Hon förklarade att hon “aldrig hade gått med i ett parti som står för en sådan ideologi”. Kvartoft lyfte däremot att partiets ungdomsförbund, Ung vänster, har som uttalat mål att åstadkomma ett kommunistiskt samhälle. Under tiden Dadgostar själv var vice ordförande för Ung Vänster stod förbundet bakom samma målsättning.
Detta valde Dadgostar att bemöta genom att peka på att varken partiets eller ungdomsförbundets namn längre innehåller det så kallade K:et. Det har hon visserligen rätt i, men sedan partiet bytte namn år 1990 har partiet haft otroligt svårt att tvätta bort kommunismen inom rörelsen. Genom att hålla diskussionen på ytan, slipper Dadgostar förklara för väljarna vad Vänsterpartiets ideologi egentligen handlar om.
Den senaste mandatperioden har Vänsterpartiet visat att man inte tänker låta sig köras över av Socialdemokraterna. Förra sommaren ställde Dadgostar dåvarande statsminister Stefan Löfven mot väggen när förslaget om marknadshyror i nyproduktion presenterades. Det hela ledde så småningom till en misstroendeomröstning mot Löfven.
Under regeringskrisen 2021 fick Vänsterpartiet rekordhögt stöd bland väljarna. Även om stödet har avtagit sedan dess, har partiet legat jämförelsevis stadigt i opinionsmätningarna. Samtidigt har Socialdemokraterna misslyckats med att föra fram socialdemokratisk politik. När partiet för en retorik som snarare liknar Sverigedemokraternas, finns det utrymme för Vänsterpartiet att rycka fram som ett pålitligt alternativ för socialdemokratiska väljare.
Mot denna bakgrund blir Dadgostars taktik genomskinlig. Genom att ducka frågor om och dumma ner retoriken kring partiets ideologi undviker partiledaren att blotta densamma. För den unga väljaren som inte har kännedom om vad det strukna K:et i partiets namn har inneburit, framstår Vänsterpartiet som ett bättre alternativ än Socialdemokraterna.
Men ett alternativ blir inte mindre dåligt för att ett annat är sämre. Vänsterpartiet blir inte mer rumsrent för att Socialdemokraterna rör sig i en annan riktning. Fortfarande finns V-företrädare som öppet kallar sig kommunister och skrivningar i partiprogrammet som skvallrar om att partiet inte alls har lyckats med saneringen av kommunismen. Vänsterpartiet är fortfarande Vänsterpartiet, även om Nooshi Dadgostar inte vill prata om det.