Gång på gång ser vi situationer där riksdagsledamöter har folkbokfört sig i bostäder som antingen ser märkligt illa anpassade ut för ett ordinarie boende och/eller fastnar i en gråzon mellan vad som är hemort och vad som bara ska kallas för detta.
Sverige kan bättre. Vi har full frihet att bo var vi vill, även den som är folkvald. Men i detta finns också ersättningssystem, föredömligt granskade av SVT:s Uppdrag Granskning, där riksdagsledamöter begär och får ersättning för bostadskostnader. Detta eftersom så mycket av vardagen måste spenderas på plats i riksdagen.
I sak är en den ordningen rimlig. Våra folkvalda representerar hela landet. Samtidigt måste ett ersättningssystem respekteras och vårdas, inte utnyttjas. Före valet visade Uppdrag Granskning upp två exempel på märkliga bostadssituationer – en socialdemokrat och en moderat. Socialdemokraten avgick bums, moderaten blev märkligt nog omvald.
Nu har Uppdrag Granskning uppmärksammat ytterligare fall där regelverket för ersättning verkar ha påverkat valet av folkbokföringsadress, en socialdemokrat och en sverigedemokrat. Det är svårt att få till system som är heltäckande och ger ett rimligt stöd, men samtidigt eliminerar gråzoner.
I grund och botten handlar detta om den folkvaldas känsla för det renhåriga. Utöver detta gäller det att förfina regelverket så gott det går. Det ska helt enkelt vara omöjligt att skriva sig i en skokartong i skogen – grovt sagt - för att få kostnaderna för den egentligen ordinarie bostaden i huvudstaden betalda.
Det finns sådant i livet som inte går att styra över. Ibland påverkar det var man kan eller har möjlighet att bo. Just därför måste regelverken vara robusta men funktionella. Det är dags för ännu en översyn.
Se det som en sorts folkräkning i riksdagen, för att se vilka som faktiskt bor var.