Riksrevisionen riktar skarp kritik mot Migrationsverkets förmåga att hålla koll på personer med uppehållstillstånd som har lämnat landet. Det är bra. System finns till för att vårdas, uppehållstillstånd – rätten att vistas i vårt land - finns till för att hjälpa den som behöver hjälp. Det här handlar inte om att vara för eller emot invandring. En robust ordning ger ökad tilltro till att människor i behov av skydd också behandlas på ett rättvisande sätt.

Uppehållstillstånd är en värdehandling, rätten att leva och verka i Sverige – och etablera en möjlig framtid här. Därför utgår också skattefinansierade stöd, bidrag. Men tanken är inte att få stöd här och sedan leva i ett annat land med andra system och kostnader – vare sig det är i Gaza eller Grekland. System och regelverk ska garantera skydd utifrån internationella asylregler, därför behöver de också kontrolleras. Annars öppnar det för fuskare och kriminalitet, liksom för samhällshotande ideologier utan medmänskliga eller uppbyggande avsikter, låt oss kalla dem troll. Där systemen blir för bräckliga, öppnas dörrar för mörka krafter som aldrig vill väl. 

Riksrevisionens kritik är skarp mot den statliga myndigheten Migrationsverket och mot de regeringar – tidigare och nuvarande – som inte har gjort tillräckligt för att säkra ordningen. 2020 fanns det 13 000 fall där det, enligt revisionen, ”finns skäl att ifrågasätta om personen lever upp till villkoren för sitt uppehållstillstånd”. 9 000 av dessa hade kvar sina permanenta uppehållstillstånd trots att hade flyttat från landet. ”Bristerna (…) beror bland annat på att regeringen och Migrationsverket inte har prioriterat detta tillräckligt", noterar riksrevisor Helena Lindberg. I det moderna samhället hänger rättigheter och skydd ihop med skyldigheter och egenansvar.

Kostnaden för de konstaterade felaktigheterna, åren 2013–2020, beräknas till cirka 61 miljoner kronor om året, totalt 430. Det är mycket pengar i en första betraktelse, men kom ihåg att statsbudgeten årligen omfattar mer än 1 000 miljarder kronor. Kommunernas utgifter för 2022 var också på drygt 1 000 miljarder. Kostnaderna för utbetalningsfelen per kommun är alltså inte enorma, det är systemfelet som är det dyra. 

Migrationsverkets generaldirektör Maria Mindhammar bekräftar kritiken och säger att verket nu har ett ”ökat utrymme att prioritera återkallelseärenden”. Hon vill också se åtgärder från regeringens sida, för att lättare kunna utbyta information med Skatteverket. För det är inte och ska inte bara vara att på lösa boliner dra in uppehållstillstånd. Det måste fastställas att personen ifråga inte längre har rätt till de stöd och det skydd som beslutats om. 

Med god ordning finns också en större förståelse för det medmänskliga i mötet med utsatta och skyddsbehövande.