Damfotbollen har inte lyxen att ignorera orättvisor

Inom damfotbollen kan de politiska kamperna inte separeras från utövarna, även om det hade varit önskvärt.

Enbart herrlaget kan blunda för problemen när mänskliga rättigheter inskränks. Det är moraliskt förkastligt att den som har möjlighet inte står upp för andras rättigheter, skriver Elin Venholen.

Enbart herrlaget kan blunda för problemen när mänskliga rättigheter inskränks. Det är moraliskt förkastligt att den som har möjlighet inte står upp för andras rättigheter, skriver Elin Venholen.

Foto: ADAM IHSE / TT

Ledare2023-08-07 05:04
Detta är en ledare. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Sedan ungefär två veckor tillbaka är VM i fotboll för damer i gång i Australien och på Nya Zeeland. Det är många som har mycket större sportsliga förväntningar på det svenska damlandslaget än på herrlandslaget. Men det avkrävs också mycket större socialt ansvar av damfotbollen. Diskussioner om diktaturers användning av sport som politiskt verktyg är stor inom herrfotbollen, med VM i Qatar som fokus, men samma moraliska tvivelaktigheter på damsidan saknas. Damfotbollen kan inte välja att strunta i mänskliga rättigheter.

Herrfotbollen på landslagsnivå har under lång tid visat sig oförmögen att hantera politiska frågor. HBTQ-frågor, jämställdhet och mänskliga rättigheter är ämnen som knappt berörs inom sporten. Förbundskapten för det svenska herrlandslaget har sagt att han inte vill att landslaget ska bära prideflaggan som kaptensbindel eftersom det skulle ta fokus från fotbollen.  Men alla kan inte välja bort de svåra frågorna på sättet som herrfotbollen ofta gör. 

Inom damfotbollen kan de politiska kamperna inte separeras från utövarna, även om många säkert hade önskat att de var möjligt. Till skillnad från herrfotbollen så är många stora profiler inom damfotbollen öppna med att de är HBTQ-personer. Flera av de svenska nyckelspelarna lever i relationer med andra kvinnor. I Sverige kanske det inte ses som något särskilt, men i många länder är det förknippat med förtryck att leva öppet som HBTQ-person. För den som är HBTQ-person går det inte bara ta av sig regnbågsbindel för att undvika oönskad uppmärksamhet. Damfotbollen har lyckats skapa en inkluderande och öppen miljö som herrfotbollen bör ta efter, men i stället viftas frågorna bort med löjliga ursäkter som att en regnbågsbindel tar fokus från spelet.

Det för oss vidare till VM för herrar i Qatar. Mästerskapet spelades vintern 2022 trots mycket kritik mot landets bristande respekt för mänskliga rättigheter. I landet är kvinnors rättigheter mycket begränsade av så kallade förmyndarskapslagar som kräver att kvinnor har en manlig förmyndare. Enligt rapporter från Human Rights Watch så är dessurom situationen för HBTQ-personer i landet mycket farlig och svår. Att ett VM i fotboll för damer skulle spelas i Qatar är alltså osannolikt. Det är bara herrarna som kan blunda för dessa problem med mänskliga rättigheter.

I framtiden hoppas jag att kvinnliga fotbollsspelare kan får vara just fotbollsspelare, men idag är kön och sexualitet parametrar som innebär förtryck i många delar av världen. Damfotbollen och kvinnliga fotbollsspelare kan därför inte blunda för mänskliga rättigheter. Den manliga elitfotbollspelaren har privilegiet att bara få spela fotboll men det är moraliskt förkastligt att den som har möjlighet inte står upp för andras rättigheter. 

Elin Venholen, ledarskribent SN.
Elin Venholen, ledarskribent SN.