”Danmark riskerar att bli ett nytt Wuhan”, löd varningsorden från Hans Jørn Kolmos i en intervju med danska tidningen Jydske Vestkysten 4 november.
Kolmos, som är professor i mikrobiologi, kritiserade i nästa mening danska myndigheter för senfärdig reaktion på coronasmittade minkar. Jämförelsen med Wuhan var minst sagt drastisk. Men drastiska var också den danska regeringens åtgärder – när den väl agerade.
I juni uppdagades det första fallet där en människa smittats av coronavirus från minkar och där viruset hade muterat. Den allvarligaste varianten kallas ”kluster 5” och kan vara resistent mot de vacciner som utvecklas i detta nu. Kluster 5 har upptäckts hos tolv personer – alla på Jylland.
På inrådan av Statens Serum Institut, danska motsvarigheten till Folkhälsomyndigheten, beslutade Danmarks regering att avliva samtliga minkar.
Totalt handlar det om uppemot 16 miljoner minkar utspridda på fler än ett tusen minkfarmar, men spridning av nya varianter av coronavirus kan få ödesdigra konsekvenser. Beslutet från socialdemokraten Mette Frederiksens regering lät därför, i alla fall till en början, som en kraftfull men rimlig reaktion.
Men den skulle snart blotta bristande beredskap. Att regeringen inte kunde beordra att alla minkar ”skulle slås ihjel”, som livsmedelsministern Mogens Jensen uttryckte sig i ett stycke danskt klarspråk, kom för ministern som en överraskning.
Beslutet saknade laglig grund, och något gehör från Folketinget kring en lagändring har regeringen inte fått. Nu ser det snarare ut att utvecklas till en fullskalig rättsskandal, där många minkuppfödare tagit regeringens krav på allvar och avlivat alla sina djur – fast de inte behövde.
Inte heller svenska minkfarmar har varit förskonade från coronasmitta. En fjärdedel av alla har drabbats. Sverige har förvisso få minkfarmar i sammanhanget – omkring 40 stycken – och människor som smittats av nya virusvarianter har än inte uppdagats.
Ändå höjs nu röster för att även Sverige bör avliva samtliga minkar. Den rödgröna regeringen är splittrad i frågan efter att Miljöpartiet för ovanlighetens skull krävt att Sverige ska hämta inspiration från dansk politik.
Oavsett vad den svenska regeringen landar i är det danska exemplet en viktig påminnelse om att utbrott kan uppstå även här, och inte är något som är isolerat till kinesiska matmarknader.
Under hösten har flera gårdar i Skåne drabbats av en ovanlig typ av salmonella, som inte funnits i Sverige på fyra decennier. Dessutom har fall av fågelinfluensa rapporterats i flera europeiska länder, med konsekvensen att alla med fåglar och fjäderfän i Sverige i detta nu måste hålla dem inhägnade. Fågelinfluensan lär inte leda till någon ny pandemi, men beredskap har vi som bekant för att hantera även det som inte ska inträffa.
Den danska regeringens åtgärder framstod först som rimliga och resoluta. Efter den bristande beredskapen och totala okunskapen om rättsläget bör dock svenska politiker ställa sig själv frågan: Hade vi klarat situationen bättre? Om inte finns jobb att göra.