Om två veckor får den sommarjobbande studenten börja se upp. En del studenter kan rentav behöva tacka nej till jobbpass eller vidare deltidsanställning under kommande termin. Från och med den 1 juli återinförs nämligen inkomstprövningen för studiemedel från CSN. Vill studenten hålla sitt studiemedel intakt under resten av året, gäller det att inte jobba för mycket och riskera att överskrida det så kallade fribeloppet.
Ungefär 435 000 studerande i Sverige erhåller studiemedel från CSN, vilket består av en del lån, en del bidrag. Vissa studenter väljer att arbeta under sin studietid, under såväl terminstid som sommaruppehåll. Fribeloppet fungerar då som ett halvårsvis maxtak för de inkomster en student kan ha, utan att delar av studiemedlen går förlorade.
Under pandemin rådde en bred politisk enighet kring att avskaffa fribeloppet tillfälligt. Syftet med undantaget var att uppmuntra studenter att arbeta, för att bättre fylla de ökade behoven inom vården och andra samhällsviktiga verksamheter. Eftersom samhället nu har återgått till det normala igen, återinförs alltså inkomstprövningen för studiemedel.
Det kan tyckas märkligt att uppmuntra studenter att arbeta mer. Heltidsstudier borde vara just en heltidssyssla och ett arbete riskerar att ta fokus från studierna. Det tillfälliga slopandet av fribeloppet var väl enbart ett undantag under mycket speciella omständigheter då vården gick på knäna?
Enligt CSN hade dock det tillfälliga slopandet av fribeloppet inte någon negativ inverkan på svenska studenters studieresultat. Inte heller har genomströmningen av studenter på utbildningarna påverkats i negativ riktning. Det finns alltså inte risk att studenterna dröjer sig kvar på utbildningarna i större utsträckning än i dag. Dessutom gäller att CSN ställer krav på studieresultat som studenten måste uppnå för att inte gå miste om sina studiemedel. Det är alltså inte möjligt att arbeta, ta studiemedel och samtidigt strunta i studierna.
Staten borde inte lägga sig i huruvida studenter klarar av att arbeta i en viss omfattning och bedriva studier samtidigt. Det säger snarare något om svårighetsgraden och kvaliteten inom högre studier.
Fribeloppsgränsen slår dessutom helt fel. De flesta utbildningsprogrammen löper terminsvis, vilket gör att en del studenter måste arbeta under sommarmånaderna för att kunna försörja sig. Även sommarjobb räknas dock inom ramen för inkomstprövningen.
Dessutom görs ingen skillnad på inkomst av tjänst eller inkomst av kapital. Den student som exempelvis väljer att byta sparandeform och säljer innehavet på sitt fondsparkonto för att börja använda ett investeringssparkonto, riskerar då att nå upp till fribeloppet.
En god idé vore därför att permanent avskaffa inkomstprövningen för CSN-lån. På så sätt kan studenter arbeta i den utsträckning de själva önskar och bygga en buffert för framtiden, utan att studiemedlet krymper. Vi behöver fler incitament för arbete, inte fler hinder.