Varje parti har sin historia och en idé om varför partiet finns till. Avståndet mellan dagens Centerparti och Vänsterparti är så stort att det inte kan överbryggas för ett samarbete.
Vänsterpartiet är inte längre uttalat kommunistiskt. Den nya partiledaren Nooshi Dadgostar gick inte med i ett kommunistiskt parti. Men V är i högsta grad socialistiskt, mer så än vad Socialdemokraterna är. Kort sagt, verkar V för att begränsa och minska det privata ägandet till förmån för det offentliga. Partiet när ett ideologiskt betingat motstånd mot marknaden.
Historien är i högsta grad relevant också för Centerpartiet. Bondeförbundet hade en brun fläck på 1930-talet, men den parentesen är utraderad sedan länge. Centerpartiet har sin fasta grund i det enskilda privata ägandet och mer specifikt i jordbrukarens rätt att styra över sin egendom, att verka "för jordbruksbefolkningens väl". Den målbilden är numera bredare satt. Gröna, liberala värderingar står med rätta i fokus.
I den C-märkta berggrunden finns ett motstånd mot såväl socialism som något som förenklat kan kallas för ägandebegränsande storkapitalism, att få äger allt. I partiprogrammet från Bondeförbundets 1919, beskrivs det senare som hur "...storkapitalets makt leder till förlamande och utarmande av i första rummet jordbruket men därjämte handels- och näringsfriheten”. Mot socialismen har C gärna valt en sparsamhetens röst såväl som det fria näringsidkandets. ”Skattesänkningar måste genomföras så snart möjligheter ges” som det formuleras i partiets valprogram från 1958.
Ordval varierar över tid, men andan är på många sätt densamma också i dag under Annie Lööfs partiledarskap. Det är orimligt att samverka med partier som har helt motsatta mål för samhällets utveckling.