Stängda förskolor väcker starka känslor. Det behövs en diskussion om hur utvecklingen ska vändas. Bilden visar Grindstugan i Nyköping.
Med färre barn per årskull behöver många kommuner dra ned på antalet förskolor. Halvtomma enheter är svåra att försvara. Den som vill se något annat måste ha vassa motargument för mer av tillfällig uthållighet.
Nyligen kom besked om att Nyköpings kommun tänker stänga tre förskolor: Saffranet och Krusbäret på Arnö samt Grindstugan vid lasarettet. Föräldrar är upprörda och startar namninsamling. I vintras togs också beslut att stänga förskolan Skutan på Arnö.
Stängningar mitt under verksamhetsår är allt annat än pedagogiskt – och sådana beslut drabbar mer än nödvändigt. För föräldrar vars barn förlorar sin förskola känns det lätt som svek och nonchalans, inte som ordning och trygghet.
Modern familjepolitik har gjort vårt samhälle tryggt och bra att skaffa barn i – med föräldraledighet och offentlig barnomsorg. Utrymmet för båda föräldrar att göra var sin yrkeskarriär och vara självförsörjande har växt.
Ändå räcker det inte för att hålla uppe födelsetalen. Om allt färre ska försörja allt fler äldre påverkar detta allt från framtida familjebildning till arbetsmarknad, skattetryck och framtidens pensioner. Det går en spiral åt fel håll.
Vem bygger för mindre barngrupper men fler enheter?
2023 låg barnafödandet för första gången på färre än 1,5 barn per kvinna. Det är historiskt lågt. När färre barn föds, och allt färre invandrar, då blir det svårt för kommuner att hålla igång sina förskolor. Mindre enheter hamnar snabbt i kläm.
Sveriges kommuner och regioner, SKR, räknar med att var tionde förskola läggs ner fram till 2027. Är vi redo för det? Är det rätt? Storleken på statsbidragen spelar också in. Färre barn per år blir lätt ett slagträ mot utbudet av barnomsorg på landsbygder och mindre orter. Avstånden ökar också för föräldrar i städerna.
Det vänder ingen trend. Det blir inte fler barn.
Med färre barn blir det färre förskolor. Kommunerna stänger hellre än att försöka hålla ut.
Föräldrarollen måste mer attraktiv. De ekonomiska och karriärmässigt negativa effekterna av föräldraskapet, som främst drabbar kvinnor, måste motverkas mer effektivt. Män behöver ta ut betydligt fler föräldradagar i snitt, mödravården behöver bli tryggare och värdet av nära barnomsorg öka. Vi kan också underlätta för familjers arbetskraftsinvandring och ge skydd åt fler barn på flykt.
Det krävs mer handfast jämställdhet i vardagen. Vi behöver samtidigt få fram fler arbetade timmar och mer uthållig tillväxt. Det ökar utrymmet för fler nära förskolor, där det finns visioner och ekonomiskt mod.
Var vaksam mot argument om att stordrift också kan vara småskaligt. Det kanske lurar ögonen, men inte barnen.
Försök i stället att värna ett mer finmaskigt nät av förskolor, också i ekonomisk motvind, så långt det går. Motverka framför allt att vardagsavstånden, transporter för vårdnadshavare, växer kraftigt. Värdera också upp nyttan med mindre grupper, inne som ute, där fler barn blir sedda varje dag.