Julen står för dörren. Med hopp om frid och ro. Risken är att det inte blir så. Vid årsskiftet är det 30 år sedan Sovjetunionen, denna brutala diktatur, upphörde på fredlig väg 1991. Putin-regimen i Moskva har fantomsmärtor av detta.
Vi har kommenterat detta tidigare, men svarta moln hopar sig i öster under rysk flagg. Den ryska ledningen spelar ett högt spel, med en koncentration av väpnade styrkor främst längs gränsen mot Ukraina. Ryska trupper har redan invaderat och ockuperat delar av Ukraina sedan 2014. Kriget i östra Ukraina visar att rysk väpnad aggression inte bara står att finna i Sovjetdiktaturens arsenal.
Putin-regimen har mötts med ett antal ekonomiska sanktioner, och specifikt dess inre krets. Hittills har detta inte förmått Moskva att backa från krigshandlingar i östra Ukraina, vilket kostat närmare 14 000 människor livet. Krimhalvön har inte återlämnats till det land som den tillhör. Moskvas tilltagna vapenskrammel syftar nu till att göra fria grannar till lydstater. Utan chans att få stöd och uppbackning av Nato och EU.
Ryssland har ekonomiskt sett stora bekymmer. Stödet för regimen sviktar – trots en massiv, hårt styrd propaganda samt en brutal förföljelse av oppositionella, inklusive mord och mordförsök, liksom mot de få fria medier som finns kvar. En större konflikt med yttre makt kan flytta fokus, om än till ett högt pris av döda och skadade. Det sistnämnda har Putin-regimen aldrig sett som problematiskt. Det totalitära, imperialistiska synsättet från kommunistdiktaturens tid finns kvar.
Allt ryskt vapenskrammel riskerar att raskt övergå i fullskaligt krig. Hoten berör inte bara Ukraina och Georgien, utan även Finland och Sverige som i dag inte är Nato-medlemmar. Vaksamhet är en dygd, beredskap en nödvändighet. Även i juletider.