”Det här är att döda vårt lands framtid och det smärtar mig så mycket.” Så formulerar sig den ryske författaren Dimitry Glukhovsky i en TT-intervju om det som nu händer, kriget i Ukraina och förtrycket i Ryssland. Han är känd för sina böcker om undergången – Metro 2033 – den sista tillflykten, Metro 2034 – försvaret av Sevastopolskaja och Metro 2035. Det berättar om livet efter katastrofen, postapokalypsen. Men de varnar tydligt för det totalitära, det auktoritära som leder dit.

I böckerna möter vi undergången efteråt, ser följderna av fascismens, kommunismens, maffia-mentalitetens och den ryska imperialismens blinda tro på våld och kontroll – och i slutänden, det fullskaliga kriget. Att ingen vinner ursäktar att alla förlorar allt.

Glukhovsky är en av de många ryssar som vägrar låta sig tystas av Putin-regimen. Det finns andra, kulturpersonligheter, forskare, idrottsstjärnor och journalister, med flera. Att gå emot makten är att riskera livet. Ett öppet brev mot kriget, från tusentals ryska forskare och vetenskapsjournalister, avpublicerades nyligen med stöd i en ny censur-lag. Den gör det förbjudet att kalla kriget i Ukraina för krig. 

Att tala om kriget blir i sig en motståndshandling. Anfallskriget mot Ukraina, som Glukhovsky påpekar, är ett regimens krig. Men mycket har marinerats så hårt i omfattande propaganda. ”Ryssland kommer att bli en mörkare version av sig självt. Jag är sorgsen över att säga det, Putins onda imperium”, säger han. Det som pågår är en dystopi, en katastrof, en slags undergång – och, viktigast av allt, det är inte fiktion.

Ett viktigt uppdrag för oss i den demokratiskt styrda världen är att se och bejaka de ryska röster som vågar gå emot förtrycket, precis som under Sovjetdiktaturens tid. Den giftfyllda bägare av storrysk nationalism som Putin-regimen nu tvingar folket att svälja, möter motstånd.