USA:s president Donald Trump hotade, som en del i skuggkriget med Iran, att attackera kulturhistoriskt viktiga platser i detta land. Det var dumt, plumpt och okunnigt, vilket inte har hindrat Trump tidigare när han väl har viftat igång, men den här gången backade han. Tydligt.
Om hotet hade verkställts hade det varit ett brott mot Haagkonventionen från 1954, ett krigsbrott. Det finns en gräns även för Trump, eller i varje fall för den amerikanska administrationen.
Bara inom Irans gränser finns i dag över 20 världsarv. Bland dessa finns armeniska kristna kloster, staden Yazd med eldstemplet Ateshkadeh som vittnar om zoroastriernas historia och fredagsmoskén i Isfahan, en shiaislamisk helgedom från 700-talet. Kulturarvet i denna del av världen vittnar om mångfald, en historia som har påverkat Europas utveckling och i förlängningen även det USA som Trump har valts till ledare för.
I kampen mot terrorsekten Islamiska staten i Irak och Syrien var uppmärksammades just IS mål att förstöra regional historia, att förinta fysiska bevis för det som har funnits, så mycken kultur, så många språk och religioner. Agerandet var bara en del av IS vidrigheter.
Demokratier förstör inte medvetet historia, vare sig sin egen eller andras. Nog för att det finns gråzoner och felsteg, men Trumps hot var medvetet riktat. Irans befolkning förtrycks av ett blodbesudlat islamistiskt styre, men det är inte skäl att föröda allt det som vittnar om så mycket annat i persiska och centralasiatiska civilisationers arv till mänskligheten. Det vore att förstöra en del av det vi alla är.