Kapitolium, den amerikanska kongressbyggnaden i Washington DC, är namngiven efter den minsta av Roms kullar som på romartiden var den maktens symboliska centrum. Under den välkända kupolen, i den amerikanska kongressens lokaler, utövas många av maktutövningens grundläggande processer, USA:s rituella demokratiska ordning.
När denna byggnad under kvällen och natten före torsdag svensk tid stormades av en mobb skakade det om – på många sätt. Hur det ens kunde ske, lär bli en lång process för att reda ut. När polis och skyddsstyrkor inte förmådde att hålla mobben stången, var det en ödesmättad historisk händelse. Ett sår i USA.s demokratiska själ.
Likväl kunde den amerikanska demokratins grundläggande ordning återtas. Joe Bidens seger i valet bekräftades. I dess kölvatten tvingades den avgående presidenten Donald Trump till slut att skriftligen acceptera en så kallat ordnad övergång.
Trump ville få den uppretade mobben att symbolisera en bred gräsrotsprotest mot valresultatet – och han hade spätt på dess ilska före upploppet, i ett tal inte långt från Kapitolium. Därmed blev Trump andlig ledare för den förstörelse och vandalism som följde. I sin tur tvingade det hans republikanska kollegor att välja – mellan demokratisk anständighet och att stå kvar i den trumpska populismens bakvatten.
Den demokratiska processens grundbultar vann.
Att ett stort antal personer gick från det trumpska anhängarmötet till att handgripligen störa och försöka skada den amerikanska demokratins ordning är föga förvånande. Några var där för just detta. Andra flöt säkert bara med, så som upplopp ofta brukar formas. Det visar hur destruktivt effektivt det kan vara att indoktrineras, matas med uppviglande material och uppmaningar om att ta tillbaka ”makten”. Konspirationsteorier och en massa annat har tjänat som bränsle för de fiendebilder som Trump och hans anhängare i fyra år har bejakat och uppmuntrat. En del av mobben också gav sig på tv-bolagens och andra mediers utrustning i destruktiv lusta. Att hata medier och journalister är en del i den noga uppmålade bilden av Den stora stölden.
Men demokratin är så mycket starkare än dess byggnader.
Attacken mot den amerikanska kongressbyggnaden var måhända kulmen för de trumpska försöken om att med alla till buds stående medel förhindra ett demokratiskt ordnat maktskifte. Fotfolket, där antal mer eller mindre fascistiska grupperingar ingick, gjorde vad det kunde. Symboliken i att bryta loss namnskyltar och förstöra inredning i maktens boning kommer att leva länge i de mörka vrår som den här typen av idéer göds och sprids.
Följderna kommer att ta lång tid att hantera. Kanske var detta samtidigt en vändning bort från den förtvinande polarisering som präglat amerikansk politik i allt större utsträckning under 2000-talet. Låt oss hoppas det. Om ett par veckor ska den nya presidenten Joe Biden tillträda formellt, på samma plats.
Demokratin (...) är "det mest humana, det mest avancerade och det mest svårbesegrade av mänskliga samhällen". Så formulerade sig den amerikanske presidenten Franklin D Roosevelt i sitt tredje installationstal, den 20 januari 1941, i en tid då antidemokratiska, totalitära ideologier med vapenmakt och ihärdig avhumaniserande propaganda utmanade världen. Demokratin har sina bräckliga delar, men dess inarbetade kärna är i slutänden lika stryktålig som medborgarnas tilltro till den.