Skolverket gör registret över vilka skolor som finns i Sverige hemligt. Det är ett led i en närmast farsartad utveckling som följt på ett beslut av Statistiska Centralbyrån. SCB har i sin tur agerat på en dom i kammarrätten, som innebär att uppgifter om friskolors elevsammansättning och betyg är affärshemligheter som inte ska lämnas ut.
Den senaste rundan av hemligstämplingar går alltså ut på att det inte ska vara offentligt vilka skolor som finns, enligt Skolverket. Det räcker nu. Ingen kan ha missat att domen sänder fel signaler. Nu gäller det att göra något åt det.
Regeringen har ansvar att ändra den lagstiftning som ger myndigheterna utrymme att göra så drastiska tolkningar.
Utbildningsminister Anna Ekström (S) försvarar i ett svar till Skolvärlden regeringens saktfärdighet med att departementet har fått lägga så mycket tid på effekterna av smittskyddsinsatserna under våren och sommaren. Men Skolverket och SCB har dock fått i uppdrag att redovisa vilka ändringar som krävs, enligt Ekström.
Klockan tickar.
Det borde inte vara omöjligt att kunna redovisa elevstatistik och skolresultat offentligt, från kommunala såväl som fristående skolor, utan att det blir en attack på den fria företagsamheten. Allt borde dessutom kunna utformas utan att små friskolor tvingas in under en omfattande offentlighetsprincip och tvingas hantera en enorm ökning av administrativa krav.
Allt detta hemligstämplande framstår som minst lika marknadspåverkande som grundfrågan om elevsammansättning och betyg. Att eleverna inte kan få reda på vilka skolor som finns eller kunna jämföra hur skolorna presterar, det förlorar såväl skolor som elever och föräldrar på.