I sommar har det gått fem år sedan samtyckeslagen infördes i Sverige. Bakgrunden till lagskärpningen var många grova våldtäktsfall där gärningsmannen, hävdade att han (det är nästan alltid en han) inte hade förstått att offret inte var intresserad av sexuellt umgänge – eller av att under sexakten utsättas för hårdhänta och våldsamma handlingar. Trots att det borde ha varit uppenbart,
Ett uppmärksammat fall var den så kallade “flaskvåldtäkten”. Tre unga män friades i tingsrätten efter att de hade hållit fast en flicka och fört in en flaska i underlivet på henne så att hon skadades och blödde i flera dagar. Offret hade initialt försökt hålla ihop benen, men sedan kapitulerat och valt att mentalt blockera vad som hände. Pojkarna hävdade under rättegången att de inte förstod att de begick ett övergrepp och tingsrätten skrev i sin dom att “det inte är ställt bortom allt tvivel att killarna bara sett flickans försök att knipa med benen som ett tecken på blygsel”.
Misogynin är tydlig. Fördomen om att kvinnor som “bara ligger där” egentligen vill ha sex men är för pryda för att visa detta, den är som hämtad från början av förra seklet. Samtyckeslagen stipulerar nu att samtliga parter måste säga eller aktivt visa att de vill ha sex, annars är handlingen olaglig. Det är det enda rimliga.
Aktuella siffror från Brå, Brottsförebyggande rådet, visar att antalet våldtäktsdomar har fördubblats sedan lagen infördes. 2017, året innan den nya brottsrubriceringen “oaktsam våldtäkt” infördes, då fälldes 235 personer för våldtäkt. 2022 var det över dubbelt så många, 557 personer. Samtyckeslagen har haft önskad effekt.
Det är inte ovanligt att människor som är i underläge och utsätts för sexuella övergrepp fryser till is eller inte vågar slåss för att komma loss av rädsla för att bli skadade ytterligare. Nu går det inte längre att använda dessa panikreaktioner för att komma undan straff.
Innan sexualbrottslagen skärptes framfördes en hel del kritik. Advokatsamfundet trodde till exempel inte att en samtyckeslag skulle leda till fler fällande domar. Lagrådet menade att det inte skulle gå att i förväg veta var gränsen gick.
Advokatsamfundet hade fel. Organisationer och jurister som arbetar med kvinnor som har utsatts för våldtäkter är tydliga med att samtyckeslagen har haft stor betydelse. Inte minst är unga kvinnor i dag mer medvetna om sina rättigheter. Fler våldtäktsoffer ser en poäng i att anmäla. Samhällets syn på våldtäkt har också förändrats, insikten om att fysiskt våld inte alltid är en del av ett sexuellt övergrepp har ökat.
Den oro som funnits om att fler oskyldiga skulle dömas för våldtäkt i och med samtyckeslagen bör vi också kunna lägga åt sidan. Det är liksom tidigare ytterst få anmälda våldtäkter som leder till fällande dom. Är en våldtäkt att anse som mindre grov, då måste man dessutom fortfarande ha begått den med uppsåt för att dömas. Där räcker inte brist på samtycke.
Samtyckeslagen har varit en lyckad förstärkning av sexualbrottslagstiftningen. Sverige är inte längre ett land där någon kan utsätta en annan människa för grova sexuella övergrepp och sedan hävda att man inte förstod.