Bytet av styrmodell i Nyköpings kommun är inget som väljarna lär fundera mycket på. Beställar-utförare-modellen kom till 1992, men den har förstås modifierats sedan dess. Framöver ska en ny modell, som kallas verksamhetsstyrning. råda.
En av de främsta anledningarna till det här bytet är ambitionen att styrning och politikeransvar ska bli tydligare att se och förstå, i alla led. Övergripande mål ska vara givna faktorer i alla delar av kommunal verksamhet, exempelvis hållbarhetsmål. Beslut ska kunna tas i förvissning om att de är väl förankrade och backas upp av ansvariga chefer och politiker.
Den gamla ordningen har, inte minst av flera politiska partier, upplevts som stelbent och ibland motsägelsefull. Därför lyftes också detta i valrörelsen 2018 – och ny styrmodell var ett krav från de fyra Allianspartierna. När Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjorde upp med Centerpartiet efter valet blev detta också ett uttalat mål för den nya kommunledningen.
Förenklat kan man beskriva det så här:
Varje verksamhet har att hålla sig inom kostnadsramar som politiken har beslutat om, att alltid agera kostnadseffektivt. Säg att politiken samtidigt har lovat att inga skolor ska stängas, men att verksamheten för att få ekonomin att gå ihop ändå föreslår att lägga ned två. Följden blir slöseri med tid och dyrköpta arbetstimmar, eftersom politikerna ändå inte tänker svika sitt löfte. Den som vill kan även vända på steken: Det ska vara svårt för beslutande politiker att skylla på verksamhetens vägval i syfte att styra undan kritik.
När ett styrsystem fungerar väl ska det vara lätt att se hur politikens ansvar hänger ihop med vardagens kommunala verksamhet. Utan att verksamhetschefer måste vara partivänner med de styrande – eller ens dela dessas slutsatser.