I takt med att sökandet jorden över växer, på jakt efter mineraler och metaller till mer hållbara produkter, måste också regelverken och kraven hänga med.
Att ge företag undersökningstillstånd i en svensk kommun skapar nästan alltid missnöje. Ofta på goda grunder. Vilka som ges tillgång till dessa naturresurser styrs av Bergsstaten. Staten har makten över det finns under marken, inte markägaren och inte lokalsamhället.
Det nära inflytandet upplevs därför som mycket litet. I januariavtalet har fyra partier – Socialdemokraterna, Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna – under punkt 33 kommit överens om att: ”Prospektering och nyexploatering av kol, olja och fossilgas förbjuds på motsvarande sätt som gjorts med uran och regelverket för när utvinning av mineraler får ske från alunskiffer" ska skärpas. Här är det viktigt att inte tappa bort nyttan med regional och lokal påverkansmakt.
Södermanland är inte enbart ett majestätiskt jordbrukslandskap, utan även ett historiskt värdefullt gruvområde. Såväl Åkers bergslag som Tuna bergslag har haft stort nationellt värde under lång tid. Även om det var ett tag sedan gruvhålen i Sörmland var något centralt.
I dag kommer undersökningstillstånd mer som överraskningar från ovan. Oron över lokala miljökonsekvenser och verksamhetens helhetspåverkan är större än stödet för gruvdrift. Det globala intresset för lokala fyndigheter kommer dock inte att minska. Just nu står exempelvis kobolt högt i kurs, eftersom det behövs bland annat till elbilsproduktion.
I slutet av januari gav Bergsstaten exempelvis ett företag undersökningstillstånd för området Tunaberg 3. Trots att kommunen sagt nej och länsstyrelsen anfört tydliga invändningar. Nyss nekades ett annat företag att få sitt tillstånd förlängt för att leta bland annat guld vid Alsgruvan i Gnesta kommun. Kommunen tog det som ett lättnadens besked, för egen del, medborgare och markägare.
Ska gruvnäring bli något som framkallar mer än lokala protester så behöver det lokala helhetsinflytandet öka. Risken är förstås att det blir nobben överallt, men om lokalsamhället tillförs tydliga fördelar och en tydligt omfattande miljöhänsyn, behöver det inte bli så överallt.
Det är samtidigt inte ansvarsfullt att mer permanent stänga alla dörrar för utvinning. Inte om vi i nästa andetag förväntar oss att detta ska ske på annan plats i världen, under mindre strikta omständigheter. Om vi dessutom ogenerat använder alla de produkter som kräver dessa ämnen.
Det är anmärkningsvärt att vägen mot ett mer hållbart samhälle driver på jakten efter sällsynta metaller och mineraler Men återvinningen av det redan använda kan och behöver förbättras. Hanteringen av de fyndigheter som finns behöver säkras bättre och hanteras mer hållbart. Värden som skapas från exploatering av naturresurser bör i större utsträckning komma det lokala och regionala tillgodo.
Lantbrukarnas Riksförbund har markerat att ersättningen till markägare, bygd och stat behöver höjas. LRF vill också att undersökningtillstånd ska helt undvikas i områden där utvinning inte kan bli aktuell, samt att det ska vara tydligt att mineraler som finns på en fastighet ägs av markägaren.
Detta är fullt rimligt. Att beakta markägarnas situation och invändningar vid tillståndbedömningar måste till skillnad från i dag vara ett krav. Det handlar om pengar och principer.
Förändringar lär förstås även påverka befintlig gruvverksamhet. Denna basindustri är en viktig del av svensk BNP. Staten har också ett omfattande egenintresse via LKAB. Gruvbolag betalar sedan ett drygt decennium tillbaka en viss avgift till markägare, baserat på värdet av det som bryts. Även staten tar ut en avgift.
I fjol konstaterade SGU, Sveriges geologiska undersökning, följande om Tunabergsområdet: ”Området kring Tunaberg uppvisar en mycket variationsrik geologi, med åtminstone tre typer av mineraliseringar: marmorbunden koppar-koboltmineralisering, vulkanitbunden bly-zinkmineralisering och skarnbunden järnoxidmineralisering. Höga halter av koppar och kobolt påträffades framför allt i området kring Koppartorp, medan den högsta zinkhalten återfanns i varp från Börjelstorpsgruvan.”
Notera detta. Det gruvliga Sörmland är inte bara historia, det är också en komplicerad framtidsfråga, som allt tydligare begär vår uppmärksamhet.