Trots stark kritik från många håll låter EU-kommissionen både kärnkraft och framför allt naturgas ingå bland de energislag som klassas som miljö- och klimatvänliga. Frankrike älskar kärnkraft och Tyskland har kärat ned sig i naturgas.
Kärnkraftens position är ändå möjlig att diskutera, den är inte en fossil energikälla och har inte samma negativa klimatpåverkan som kol, olja och naturgas har. Kommissionen noterar att kärnkraften inte är vare sig klimatneutral eller förnybar, men att den behövs i en övergångsperiod. Därför bedöms investeringar i kärnenergi kunna bidra till den nödvändiga omställningen. Det är andra energislag, framför allt kolkraften, som måste bort i första hand.
Men att inkludera naturgasen, ett fossilt bränsle, bland goda investeringar för klimatet är ett uppenbart självmål. Även om det är så att naturgasen släpper ut mindre koldioxid än vad olja och kol gör. Men naturgasen, metan, har också en klimatpåverkan i sig. Det är vettigt att minimera det utrymmet.
Till råga på allt handlar ju detta också om ett Europa som är starkt beroende av leveranser av naturgas från Putinregimens Ryssland. Inte minst Tyskland har satt sig i den rävsaxen, men även flera av EU:s östliga medlemsstater. Vi har också sett att när den ryska regimen utövar utpressning för att vinna fördelar mot omvärlden på bekostnad av andra fria staters egen rätt, aldrig tvekar att hota med stängda kranar.
Genom att låta naturgasen smita in i diskussionen om investeringar i det hållbara, klimat- och miljövänliga – taxonomin – klassar kommissionen ned sig. Det är inte bara en kompromiss, utan en dålig sådan. Det här skrev Johanna Lundgren Gestlöf om i en krönika i förra veckan. Hennes slutsats tål att upprepas: Det som är bättre än något riktigt dåligt, är inte alltid något hållbart.