Strax före påsk reviderade regeringen sitt vaccinationsmål. Det föregående målet var att ha klarat av vaccinationerna mot covid-19 under första halvåret. Nu ska alla över 18 år som vill ha vaccin också ha kunnat få sin första spruta senast den 15 augusti, för alla över 65 är det 16 maj som gäller. 

Som mål. Inte som garanti.

En löftesgivare kan sväva lite på målet men inte på löftet. Därför talar regeringen i vaccinationsfrågan just om mål. Även om detta kan missuppfattas som definitiva besked, har man ryggen fri. 

Tillgång på vaccin och tempot i vaccinationerna är de två faktorer som påverkar mest. Moderatledaren Ulf Kristersson tycker att regeringen borde ha handlat upp mer vaccin tidigare, vid sidan om EU-samordningen. Samtidigt är det ofta svårt att köpa det som inte finns att snabbt hämta mer av, vilket regeringens vaccinsamordnare något syrligt påpekar i DN. 

När vaccinleveranserna går i baklås, som i fallet med Astra Zenecas, blir det förseningar i alla led. Andra staters exportförbud eller i alla fall exportstopp, som USA:s och Storbritanniens, är sannerligen inte heller upplyftande. 

Att en svensk regering hellre talar om ”mål” och inte lovar något definitivt är lätt att förstå. Osäkerhetsfaktorerna är för många. Men den som ständigt siktar mot mål men träffar bredvid, vinner inget förtroende. Någon gång måste man överträffa sig själv.

Själva tempot i utförandeleden måste vara prioriterat. Ju tidigare vi har vaccinerat alla som vill desto bättre för oss alla. Låt inte målet i mitten av augusti bli till en temposänkare för helheten. Pröva gärna det som Anders W Jonsson (C) föreslår, att ta hjälp av läkar- och sjuksköterskeelever för att avlasta och backa upp ordinarie personal. 

Säkra en sprutspurt!