Det här är en bild från Skavsta i somras, när Flygvapnet visade upp en Gripen modell C.
Plötsligt vandrar det omkring folk med blicken riktad mot himlen. Spanades. Lyssnandes. Snart. Kanske. Nu? Möjligen. Eller?
Flygvapnets julhälsning har blivit ett fenomen. Det är något trösterikt över den: en gran av Jas.
Det här är vårt flygvapen – och det spelar en tydlig och viktig roll. Gripen-planen som utgår från F17 i Ronneby och sedan sveper längs Östersjökusten via Gotland och huvudstaden, är en del av det påkostade skyddet mot främmande makt. De ska hålla destruktiva krafter borta. De ska kunna stoppa fientligt flyg som skickar robotar, glidbomber och annat vars själva syfte är att förstöra så mycket och så många av oss som möjligt.
Det låter kanske makabert, men det tål att sägas. För det är i den tiden vi är. Den som inte har eget stridsflyg blir övermannad av och utlämnad till någon annans.
Krigets verklighet 2024, det är detta vi behöver skydd mot.
Den som riktar blicken mot Ukraina eller Syrien för den delen ser tydligt vad som blir kvar där den ryska krigsmakten dragit fram – med artilleri och bomber. Städer som ruinskelett. Söndersmulade samhällen. Det är dödligt allvar, en del av kriget i vår tid. Det blir en brutal påminnelse om det vi har att försvara oss emot - och det vi ska lägga kraft och resurser på att hålla ifrån oss.
Därför blickar vi uppåt. En samling svenska och nu ibland även allierade stridsflyg sveper i julgransformation över den sörmländska himlen, en trygghetssignal i tiden.