Ledare: Det är inget presidentval som väntar

Två dueller mellan de två främsta statsministerkandidaterna sätter färg på valrörelsens slutskede. Det blir en annorlunda debatt när det bara är två partiföreträdare som duellerar eller diskuterar, än när det är åtta partiledare på rad som slåss om 15 sekunder i taget. På onsdagskvällen var det ”duell” i SVT mellan statsminister Magdalena Andersson (S) och Moderatledaren Ulf Kristersson. Stundtals var det riktigt bra och spänstigt. Kristersson passade betydligt bättre i detta format än något annat hittills. 

Men det är också skillnad på läge. För att M-ledaren ska bli statsminister måste vindarna blåsa i hans riktning de sista dagarna inför valet, han är också beroende av att Sverigedemokraterna vinner fler av de väljare som står mellan SD och Socialdemokraterna. För Magdalena Anderssons parti är duellen med SD minst om de avgörande marginalrösterna minst lika viktig som fäktningen med Kristersson. Väljarna väljer mellan flera partier än de två som var i rutan.

Den som tittar på personliga förtroendesiffror ser att Andersson har en klar fördel jämfört med Kristersson, men vi har ju inte presidentval utan partival. Fler litar på Magdalena än på Ulf. Men ledarens förtroendesiffror måste jämkas med den helhet av stöd och koalitioner som avgör hur landet sedan styrs. Redan på fredag är det stora formatet på debatten med åtta partiledare i SVT:s slutdebatt. Då är bredden synlig igen. 

Andersson fick inte riktigt samma grepp om duell-formatet som Kristersson, försökte ofta hålla ner skillnaderna mellan partierna när det gäller läget i landet. Medan Kristersson är utmanaren som behöver vinna poäng är Andersson den som spelar på tyngden i sin roll som statsminister, mer än den som partiledare. 

I en duell av den typ SVT bjöd på blir det automatiskt så att den sittande statsministern ställs till svars för den politik som har förts under mandatperioden. Detta trots att just Kristerssons parti vid ett flertal tillfällen har varit med i det kocklag som kokat ihop den statsbudget som S-regeringen har haft att styra utifrån. Lägg därtill ett antal ändringsbudgetar där Kristersson också har bakat in stöd från Vänsterpartiet utöver Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. 

Regeringen råder även när det bygger på någon annans order. Så är det att sitta vid makten.