Kraften som hämtas ur ån ska minska. Kommunledningen vill prioritera andra värden i å-rummet.
Ungefär 40 procent av vattenkraftsproduktionen i de kommunägda vattenkraftverken i Nyköping ska bort. Socialdemokraterna och Moderaterna är överens. Forspaddlare och sportfiskare jublar. Spontant kan det låta spännande. Fria flöden låter ju vackrare än dammar och kraftverksproduktion. Det ger utrymme att förändra i å-rummet, men här finns risker att ta in.
Den politiska kompromissen är tydlig: Socialdemokraterna satsade stora investeringsmedel – skattebetalarnas pengar – när kraftverken köptes av Vattenfall. Nu ska en stor del skrotas. Idén om mer egen elförsörjning tunnas ut.
Moderaterna ville inte ha några kommunala kraftverk, men har nu accepterat att den största produktionsenheten blir kvar. Bolaget är nu också M:s ansvar.
Vattenkraft ska alltså tas bort, men även vara kvar. Det får förstås konsekvenser. Ett antal dämda miljöer i Nyköpingsån, vattenspeglar, försvinner. Den förnyelsebara el som skulle ha producerats där kraftverken ska rivas, offras medvetet för att få till andra värden.
Alternativet som stod närmast det nu presenterade innehöll en fortsatt drift även av Storhusfall, utöver verket vid Harg. S och M väljer att framöver minska den förnybara energiproduktionen, få en lägre lönsamhet och acceptera något större översvämningsrisker. Det sker i utbyte mot tydliga plusfaktorer för turism och naturvård, som inte heller är svåra att förstå.
Politiskt ansvar handlar oftast om att välja mellan angelägna alternativ. Det är möjligt att en miljöanpassning även vid Storhusfall hade varit ett vettigare val, eftersom "känsliga kulturmiljöer skadas i mindre omfattning". Men det valde kommunledningen bort.
S och M har majoritet i kommunpolitiken. Oppositionens inspel lär alltså ha begränsad effekt. Likväl behövs nu kritiskt relevanta frågor. Vad blir de bredare konsekvenserna? Hur påverkas grundvattnet? Vad är de påtagliga riskerna med förändrade flöden genom staden Nyköping? Hur påverkas hela Långhalsen-området, med dess jordbruks- och landsbygdsmiljöer? I alternativet där samtliga verk skulle rivas, varnar kommunen för översvämningar, skred, sättningar samt påtagliga skador på kulturmiljö av riksintresse.
De reglerade flödena i Nyköpingsån står som symboler för industristadens historiska kulturmiljöer. Det tämjda vattnet har byggt produktion, kraft och välstånd. Kommunledningen vill behålla 59 procent av vattenkraften för framtida bruk.
Allt ska prövas i mark- och miljödomstol. Eftersom regeringen har pausat den prövningen vet ingen när detta blir av. Tidsperspektiven är långa. I väntan på beslut behöver Nyköpings kommun som samhällsaktör med krisberedskapsansvar på djupet bedöma och kartlägga konsekvenser, hot och möjligheter. Vi lever i en klimatförändringarnas tid. Ingen har råd att vara naiv.