Ett grindsamhälle, också känt som gated comminity, är inte något farligt eller hemskt i sig. De är en förlängning på det här med låsta dörrar och hus, staket, larm, portkoder och passerkort. Mitt hem, min borg – och den som vill får också bygga en sådan, med vindbrygga, vallgrav och allt, om än utanför stadsplanerat område.
När folkvalda däremot vill att kommunen ska forma och planera grindsamhällen med murar och allt, då finns goda skäl att vara mer kritisk. Eget val är en sak, kommunal norm en annan. Grindsamhället i dess mest amerikanska form är nämligen ett tecken på att folkvalda misslyckas med att fler ska få det bra.
Ett moderat kommunalråd i skånska Staffanstorp försöker göra sin egen kommun mer attraktiv än Malmö, via en intervju i DN, genom att utlova planerade grindsamhällen. Vem som helst ska inte kunna flytta dit och vilka det är lämnas förstås osagt. Inget riff-raff, som hotellägaren Basil Fawlty i den legendariska komediserien Pang i bygget formulerade det i avsnittet A Touch of Class.
Det är bitande satir, inte en instruktionsbok.
Privatägda bostäder är en marknad. Bostadsrättsföreningen Fort Knox eller fastighetskollektivet Öppna dörrar får vara precis det de vill vara. Men att med skattemedel aktivt planera för hela områden dit det ska vara hiskeligt svårt att komma på besök, det är en aktivt planerad segregation.
Väldigt osvenskt i modern tid, kan man säga.
I Nyköping har vi lockbetet Nystadslivet, bland annat stortavlor som ska sälja in andan av att bo här. Namnet till trots inkluderar det även landsbygden. Det säger att här finns ett bra liv för dig. Planeringsnormen är blandad bebyggelse, med olika bostadsformer: hyreshus, bostadsrätter, radhus och villor.
Om det stod Här kan du köpa dig större trygghet än dina veka grannar har råd med, ja då skulle det bli mer liv i luckan. Trots att det rent tekniskt sett är möjligt – om vi talar om lås, larm, höga staket och vakttjänster.
Den sociala tanken är ju annars att även den som har en mindre tjock plånbok ska kunna bo bra. En faktor i detta, som har gjort det svenska samhället starkt, är det som kallas tillit, en aktiv omsorg om en uttalat gemensam vardag. Där följer folk inte lagar och regler för att de är rädda för att bli bestraffade eller utestängda. De gör det för att det gynnar dem och många andra, hemma i byn eller i stadsdelen.
En klok lokalpolitiker uppmuntrar den utvecklingen. Måna om att bygga bredare sociala nätverk, jobba idogt för att säkra kvalitéerna i allt det skattefinansierade – i vård, skola och omsorg. Det är lokal vardagstrygghet i robust form. Det går också bra att lyfta nyttiga frivilliga gemenskaper och föreningskraft. En god social gemenskap kräver konstruktiva insatser som går bortom det snävaste egenintresset.
Att bygga sitt eget fort är och ska vara en mer privat övning - finansierad med privata medel.