En betydande andel svenskar skulle vara beredda att inskränka meningsmotståndares grundläggande rättigheter. Det visar en undersökning som gjorts inom forskningsprojektet Det öppna samhället, som finansieras av den nya Myndigheten för psykologiskt försvar. 

Demokratins bärande värden är att de friheter som gäller för mig också ska gälla för andra. Ur detta perspektiv är det anmärkningsvärt att det enligt undersökningen är så pass vanligt att vilja begränsa meningsmotståndarens rättigheter. Mätningen har vissa svagheter i svarsfrekvens, men är värd att notera. 

Statsvetarna Sten Widmalm och Thomas Persson skriver följande i en debattartikel på DN Debatt: ”Nästan hälften (45 procent) ansåg att personer som tillhör den ogillade gruppen inte borde få kandidera till riksdagen och hela två tredjedelar (64 procent) att de inte borde kunna bli statsminister. Två slags partisympatier är tydligt överrepresenterade bland de minst toleranta: de som ger sitt stöd till Sverigedemokraterna och de som sympatiserar med Socialdemokraterna.”

 Eftersom ”sverigedemokrater” tillhör en av de mest ogillade grupperna hos andra är detta möjligen följden av ömsesidiga antipatier. En annan grupp som ogillas är ”muslimer”, en uppfattning som främst finns hos män med SD-sympatier.  

Att hävda att en viss meningsmotståndare inte ska vara valbar eller berövas vissa politiska rättigheter, det är i strid med det som bär upp vårt samhälle. Det hänger ihop med att makten aldrig ska kunna tas för given. Därför är det också så viktigt att vi har kontrollmekanismer i rätten att utöva makt, rejäla hinder som gör det svårt att försvaga, tysta eller trycka ned den man tycker illa om.

För det är så lätt att vara ogin mot andra. Men det är just andras fri- och rättigheter som håller despotismen på avstånd.