Det är dyrt att bygga ny väg men också rusta befintlig väg. Regionen fördelar hela 245 miljoner mer på länets vägnät i den nya länstransportplanen jämfört med den tidigare, ändå är det inte tillräckligt.
Att låta dessa vägar förfalla skulle bli ännu mer dyrköpt. Vittrande vägar förstör möjligheterna till utveckling och tillväxt. En gång i tiden trodde man att järnvägarna var passé – och att vägarna var allt. Räls bröts upp på många platser, i tron att det var att röja för framtiden. Det var alltför kortsiktigt tänkt.
Variationen av transportmöjligheter var framtiden. Det finns skäl att påminna om att vägen kommer att vara lika viktig som i dag när den sista bensinbilen parkeras för gott. Kanske ännu viktigare.
Utvecklingen pekar mot en alltmer hållbar fordonspark, driven med el och förnyelsebart, men inte färre färder. Kanske får vi till och med se självkörande fordon i större utsträckning. En slutsats bör vara att underhållet av dagens vägnät blir ännu viktigare sett till i morgon.
De större vägarna – om än inte lika stora som motorvägarna – kommer att behöva säkerhetshöjande insatser för fler 2+1-vägar på landsbygd och nära tätort, liksom smidigare av- och påfarter. Trenden där hastighetssänkningar görs på medelstora transportleder för att spara pengar jämfört med att förbättra vägkvaliteten, måste brytas.
Det är också rimligt att vi kommer att få se lite av en renässans för de minsta vägarna. Trafikverket har de medel de har – och småvägarna kommer då i sista hand. I nuläget. Kommande regeringar behöver sätta av mer resurser till rejäla förbättringar också i det lilla. Fler stråk än i dag behöver ses som ”prioriterade”. Det kommer att vara värt det.