Det senaste året har nyheterna präglats av hur mycket dyrare det blivit att leva i Sverige. Skenande elpriser, högre bränslekostnader, stigande räntor och allt dyrare matpriser. För många svenskar är utgifterna kännbara och en tuffare ekonomisk vardag är en verklighet de tvingats anpassa sig till.
Det hårdare ekonomiska läget för enskilda medborgare har också tagit stor plats den politiska debatten. Valet 2022 och den nya regeringens 100 första dagar vid makten har kännetecknats av oändliga löften om elstöd – något som i praktiken visat sig vara svårt att genomföra på ett snabbt och smidigt sätt. Socialdemokraternas utlovade kompensation för höga bränslepriser till bilägare blev det inte heller något med.
Att det har blivit dyrare att leva beror på ett flertal faktorer. Omvärldsläget med kriget i Ukraina, skördar som förstörs, rysk gas som stryps, skenande inflation och höjda räntor som följd och en svensk energipolitik som minst sagt satt Sverige i en bekymmersam sits. Omvärldsfaktorerna är svåra att göra något åt, men det är tydligt hur många människor hamnat i en rävsax på grund av de ökade levnadskostnaderna. Svenskar har relativt länge varit bortskämda med att kunnat leva ganska bra och billigt. Det är tufft att ställa om och för den som redan lever på marginalen är det näst intill omöjligt.
När PRO häromdagen släppte sin årliga prisundersökning av matvaror var resultatet inte förvånande men ändå dystert: matpriserna har ökat med 20 procent mot förra året. Den största ökningen står rapsolja och Bregott för på 45 respektive 42 procent.
Vissa anklagelser har riktats mot dagligvaruhandeln och att de sysslar med så kallad ”greedflation”, att man passar på att höja priserna omotiverat mycket för att sko sig på krisen. Försäljningen har förvisso minskat under 2022, men prisstegringarna har också varit historiskt höga och Konjunkturinstitutet kunde i december konstatera att konsumentpriserna inte har stigit mer än vad som kan motiveras av ökade kostnader. Dagligvaruhandeln själv konstaterar att den minskade försäljningen sannolikt beror på en kombination av att konsumenterna köper färre och billigare produkter. Debatten mellan konsumenter, politiker och dagligvaruhandel ger en fingervisning om att frågan om matpriser inte är så enkel.
Lösningen på de ökade matpriserna kan inte vara ytterligare bidrag i stil med de elbidrag, bilbidrag och diverse andra stödpaket som har diskuterats det senaste året. Det är inte heller så lätt som PRO önskar att bara höja pensionerna. Men frågan är alarmerande och orossignalerna måste tas på allvar. Från skolvärlden kommer rapporter om att eleverna är hungrigare efter helgen och att mer skolmat går åt – en indikation på att fler barn inte äter sig mätta hemma.
Regeringen behöver ta ett krafttag i frågan och göra en översyn som spänner sig bortom de höga elräkningarna. Frågan är större än så och snabba stödpaket för att tillfälligt dämpa effekterna är inte en hållbar lösning. De som styr landet kan inte stoppa huvudet i sanden utan måste förhålla sig till den dystra verklighet många svenskar lever i. Ett förslag är att dra nytta av tidigare lärdomar och se till vilka borgerliga lösningar som varit framgångsrika tidigare. Det vore om inte annat en bra start inför den stundande lågkonjunkturen.