Det är inte alltid det är roligt att få lite för mycket rätt. Tvärtom, så vill man ha så fel det bara går när man förutsäger saker som inte är så roliga. 

När jag inför förra årsskiftet (28/12-20) fick möjligheten att blicka mot 2021 för SN:s läsare här på ledarsidan var det en text präglad av allvarsamma varningsord – tro inte att eländet är över. Det var inte läge att dra någon lättnadens suck över kommande vacciner eller att Joe Biden hade blivit vald till president. Visst skulle vi snart få slippa Donald Trump i Vita Huset, men jag oroades för en växande dolkstötslegend i USA och ett förgiftat samtalsklimat med konspirationsteorier.

Vad jag än med den varningen hade föreställt mig, så skulle jag aldrig i förväg kunnat visualisera de bilder som vi fick se bara nio dagar senare från Washington: en bisonschaman och sydstatsflaggan inne i den lagstiftande församlingen. Att Donald Trumps anhängare stormade Capitolium, påeldade av en president som vägrade erkänna sig besegrad och som saluförde rena lögner om att valet hade blivit stulet, kom trots allt som överraskning. Bilderna från stormningen är svårslagna som illustration för 2021. 

I öster varnade jag för att Putin demonstrerat sin hänsynslöshet genom att låta FSB försöka mörda oppositionsledaren Navalnyj. Lägg till att det ryska kriget i Ukraina fortsätter där Ryssland på inget övergivit ambitionerna i Ukraina. Sedan dess är Navalnyj fängslad, medborgarrättsorganisationen Memorial stängs ned, repression ökar och i Ukraina är läget det farligaste sedan 2014. 

En bit in på nästa år kommer Ryssland ha 175 000 man redo för en storoffensiv – som Putin hotar med om inte väst ger honom Ukrainas suveränitet och en ny säkerhetsordning.

De ryska kraven, om de skulle gå igenom, skulle också få betydelse för vår egen säkerhet. Väst hotar med historiska sanktioner ifall anfallet kommer, men Ukraina kommer att få möta Ryssland ensamma på slagfältet. 

Min varning inför 2021 att ”säkerhetsläget i Östersjöområdet och Arktis är fortsatt ansträngt och farligt, och kommer att vara det under överskådlig tid” skulle nu kunna skrivas i fetstil med STORA BOKSTÄVER. 

Jag noterade att Kina stärkt sin position, en hungrig och nationalistisk makt, som under det gångna året har ökat konfrontationsgraden. Ständiga hot mot Taiwan, med militärövningar och flygningar, attackerna på Litauen, sanktioner mot Australien, bojkotten av H&M, slutliga krossandet av demokratirörelsen i Hong Kong och folkmordet på uigurer bara några exempel på hur det här har spelat ut sig under året. 

Sverige har dock klokt nog bestämt sig för att inte använda kinesiska Huawei och ZTE i 5G-utbyggnaden. Det kunde alltså ha varit värre. 

Jag konstaterade också att klimatförändringarnas effekter märks alltmer och mer, om Glasgow blev ett steg framåt så är det långt ifrån tillräckligt. Nu står hoppet till innovativa entreprenörer och forskningen för att snabba omställningen. 

Beträffande pandemin skrev jag att det är lätt att invaggas i en falsk säkerhet, för det fick vi Omikron. Smittan ökar nu snabbt i många länder och insikten om att vi inte kan sägas ha en enkel väg ut ur det hela tror jag har landat hos de flesta. 

Med den här summeringen av 2021 så skonar jag er från prognoserna för 2022, det känns inte som det är läge för det så här i mellandagsfriden och med champagne och nyårsafton att se fram emot. 

Gott nytt år, var redo för fortsatta stormar och kom ihåg att en demokratis motståndskraft avgörs ytterst av dig. 

Det här är första delen i ledarsidans jul- och nyårsserie, som tar oss in i det nya året. I morgon kommer nästa del.