Det svenska smittskyddsarbetet bygger på råd och reson i högre grad än tvång och batong. Att var och en är klok nog att förstå värdet av att ta ansvar personligen, är grunden. Tyvärr beter sig inte alla lika klokt i alla situationer. Där det nätta greppet inte fungerar behöver insatserna också hårdna.

När nu tonen också skärps från myndigheternas sida – mitt under sportlovet för många, är det förhoppningsvis ett budskap som inte går förlorat, vare sig man är på hemmaplan eller någon annanstans. Ljusningen dröjer. Det kommer att bli hårdare innan det lättar. De nya mutationerna av covid-smittan som får genomslag sätter extra press på smittskyddet. 

Myndigheterna förespråkar därför distansundervisning i gymnasier och högstadier efter sportloven. Det är fullt rimligt om detta – likt de skärpta munskyddskraven för kollektivtrafik och affärer som kom i går – också backas upp med begränsningar i andra verksamheter med många på samma plats. Notera det missnöje som riktas Sörmlands smittskyddsläkare mot att hårdare nationella restriktioner måste pressas fram av regionerna. 

Beskedet från finansminister Magdalena Andersson (S) om att staten lovar att ersätta lönekostnaderna fullt ut för de verksamheter som stat och regering tvångsstänger, är därför viktigt. 

Det som sker ska ses i ljuset av vad Centerpartiet och Liberalerna, partier inom januariavtalet, har torgfört den senaste tiden med adress till regeringen, liksom Svenskt Näringsliv. Det gäller de orimliga dröjsmålen i utbetalningarna av stöd liksom tydliga krav på ett heltäckande ansvar från statens sida när företagare tvingas stänga av smittskyddsskäl.

Spelreglerna är mer anpassade för hårdhänta ingrepp, ett mer stängt samhälle än nu.