Tre sprängningar har skadat de famösa gasledningarna i Östersjön, Nordstream 1 och Nordstream 2. Stora mängder fossil gas läcker och bubblar upp. Varningssignalerna ringer – i såväl Danmark som Sverige, Polen och Norge. 

Alla stater med stor nytta och behov av ledningar som går längs med havsbotten har skäl att vara på sin vakt. Norge höjer beredskapen kring den egna gasutvinningen. Det går inte att slå fast vilka som står bakom sabotaget. Gasledningarna är delvis ryskägda, före kriget värdefulla för rysk ekonomi, men delvis finansierade av företag inom EU. Flera experter bedömer att det trots allt är ryska aktörer, under falsk flagg, som har mest att ”vinna” på det utförda sabotaget. Allt skedde nära svenska och danska områden, Bornholm är precis som Gotland säkerhetspolitiskt viktiga platser i Östersjön.

Det ryska anfallskriget mot Ukraina fortsätter. Putin-regimens krigsmakt retirerar, tvingas pressa fram och offra alltfler soldater – främst hårdfört rekryterade i federationens fattigare delar och områden med minoritetsfolk. Moskva vill göra nationen Ukraina till slavområden under Ryssland. De ryska imperiedrömmarna krasar och krigsmakten nöts ned. 

Diktaturen kan frestas att ta andra grepp som kan öka osäkerheten och oron inom Norden och EU – på så vis underminera uppbackningen av det ukrainska folkets kamp för överlevnad. Ju mer europeisk energiförsörjning försvåras, desto hårdare prövas tryggheten i vardagen, inte minst i en vargavinter. Men hotbilderna kan beröra även andra vitala system som i dag binder gemenskapen samman. Sådant kallas gråzonskrigföring, kan omfatta mycket och är svårförutsägbar. 

Därför har nu nordiska regeringsföreträdare på flera presskonferenser manat till ökad uppmärksamhet för risker och hot. En svensk tiger men har ögon och öron öppna.