Homosexuella och transpersoner blir förföljda i många länder. De riskerar fängelse, till och med dödsstraff.
Det finns vissa delar av oss själva som är intima. Två tydliga exempel på detta är vår trosuppfattning och sexualitet. Gemensamt är att de ingående ifrågasätts om man råkar vara en flykting. Det får till följd att individer utsätts för otroliga kränkningar av den personliga integriteten när “sanningen” ska säkerställas av Migrationsverket.
Detta kan inte tillåtas att fortskrida.
År 2016 tog man via den tillfälliga migrationslagstiftningen bort asylgrunden särskilt ömmande omständigheter. Detta var annars en viktig ventil för HBTQ-flyktingar, men även för konvertiter och religiösa flyktingar. Till antalet är de få, men det är ofta en väldigt utsatt grupp. Förändringen i lagen gjorde det svårare för dessa flyktingar att få asyl i Sverige.
Det finns fortfarande flyktingar som söker asyl på dessa grunder – och när deras rätt till asyl ska säkerställas av myndigheten, då blir allt det privata helt plötsligt en offentlig angelägenhet. Personerna får invasiva frågor för att visa sin trovärdighet gällande trosuppfattning, sexualitet eller könsidentitet. Det kan handla om tidigare partners, sexuella händelser eller utfrågningar om specifika passager i religiösa skrifter. Detta är minst sagt påträngande frågor. Ofta möts de asylsökande av handläggare som drivs stark skepsis och/eller bristande kunskap om ämnet.
Att kunna bevisa sin sexuella läggning eller trosuppfattning genom en intervju är inte särskilt lätt för någon. Ännu svårare blir det att göra detta i en helt ny kontext när man bär på svåra minnen kopplade till ämnet. Homosexuella och transpersoner blir förföljda i många länder. De riskerar fängelse, till och med dödsstraff. Vi blev senast påminda om detta i och med Ugandas nya lagar, där dödsstraff för homosexualitet ingår. Även många kristna konvertiter i delar av Mellanöstern riskerar förföljelse – och ibland även livet.
Att då helt plötsligt kunna lita på myndigheter med berättelser och upplevelser om sin tro eller sexualitet måste därför sitta långt inne, av naturliga skäl. Dessutom finns det ytterligare försvårande omständigheter när det gäller trosuppfattning. Exempelvis finns olika utgåvor av biblar i olika länder och församlingar. Det kan göra det svårt att stringent fråga om olika passager. Därtill finns det personer som kanske inte är läskunniga men som ändå kan ha religiösa asylskäl, utan att för det kunna läsa ur sin heliga skrift.
Självklart finns det en legitim önskan om att upprätthålla rättssäkerheten också i dessa fall. Migrationsverket har ju i uppgift att säkerställa asylgrunden. Men när det offentliga tvingar sig in i den personliga sfären på det här sättet, då slår något slint. Sverige, ett oerhört tolerant land vad gäller sexualitet och tro, måste kunna välkomna fler HBTQ-flyktingar och religiösa flyktingar.