Vi umgås alltmer digitalt. Det påverkar vardagen – på gott, ont och allt däremellan. De sociala mediernas 2010-tal är väg mot en brytpunkt. Dess mötesplatser går under eller omvandlas till något annat.
Facebook är ett exempel av många. Detta var länge en populär samlingsplats för en myriad av vardagsumgängen. Gamla klasskompisar, vänner från förr samt en och annan intressant ny person. Men plattformen har blivit alltmer tillstökad av kapade profiler. Ansiktsbilder och identitetsuppgifter har stulits, kopierats, omvandlats. Allt detta för att under falsk flagg tränga sig på i vänskapssfärer med lägre misstänksamhet mot varandra.
Lotta eller Lasse vill bli din vän igen. Kanske har något hänt? Många gånger följs inträdet av taffliga meddelanden, försök till bedrägerier och annat unket. Det finns inga sociala medier där du kan utgå ifrån att ansiktet/bilden hänger ihop med människan (eller trollet) som kontaktar dig. Inte heller det bildburna Instagram eller det torra LinkedIn.
Utrymmet för tillit blir allt smalare. Vi skrev om detta på ledarplats häromdagen. Det grundläggande förtroende vi har för varandra är något centralt som håller ett samhälle samman.
Om gränserna för vad man kan säga på nätet urholkas och andra personer avhumaniseras till platta bilder, då smulas det sammanhållande sönder. Hur många gånger har du inte sett eller läst utdrag ur harmlösa intressegrupper om allt från bakning och musik till skogsvandringar, där samtalet fullständigt havererar i ett gränslöst gapande och medvetna misstolkningar.
Det förpestar. Nyttor i mellanmänskliga samtal föröds.
Som Nils Ferlin skrev: Med många kulörta lyktor jag gick mej i världen ut. De slocknade – ljudlöst och oförmärkt, och så tog det vackra slut.
Nätet är en del av vår faktiska verklighetsbild. Många av oss har redan nixat bort slaskiga säljsamtal eller strukit öppna telefonnummer. Som skyddsåtgärder. Allmänt tillgängliga register med personuppgifter kommer att också bli allt svårare att ta del av – bilregister, folkbokföring och så vidare. Alltfler lättillgängliga uppgifter om varandra kommer begränsas och strypas.
Samhället blir smalare, men inte vassare.
Det går inte att tvinga folk att lita på andra. Men det går att underlätta för ett respektfullt sätt att vara. Utredningen Det demokratiska samtalet (SOU 2020:56) bearbetade den här problembilden för ett par år sedan, men detta tål att följas upp. Svaren är varken givna eller enkla.
Sociala medier som inte kan hålla träskfigurer, hatmånglare och bedragare borta, behöver åtminstone ställas inför skarpare konsekvenser – dryga böter eller kanske till och med förbud. Kan det driva fram mer säker identifiering? Där det inte bara är upp till användaren att avslöja skurkar i sin egen sfär.
Utrymmet för falska identiteter i gemenskapsutrymmen måste smalas av. Det ger inga mirakel, men såväl Putintroll som mer allmänt kriminella bedragare får det åtminstone svårare. Och inget lär ske utan uttalad efterfrågan på åtgärder, kommersiellt driv och vidsynta folkvalda lagstiftare.