Den som har pengarna har makten; staten har obegränsat med resurser jämfört med en enskild. Trots detta är det den enskilde som får stå för kostnaden för att få staten att rätta sina fel. I en tvist i allmän domstol står parterna för risken att få betala motpartens rättegångskostnader för de fall de förlorar målet. Staten borde stå för samma risk när maktutövning sätts på prov.

Under 2018 ville Sylvie byta till sitt franska efternamn i Sverige, men fick nej av Skatteverket. Processen gick hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen och Sylvie anlitade ett juridiskt ombud. Sylvie vann mot Skatteverket i Högsta förvaltningsdomstolen, men tvingades betala för sin advokat ur egen ficka. Notan landade på över 60 000 kronor. Högsta förvaltningsdomstolen beslutade dock att Sylvie skulle tvingas processa vidare för att få dessa kostnader ersatta av staten och hänvisades till att driva frågan i allmän domstol. Denna process slutade i förlikning i början av maj och Sylvie fick stora delar av sina kostnader ersatta. Samtidigt kvarstår problemet, nämligen att det kostar enskilda att utmana staten och hävda sin rätt när statsmakten gjort fel.

Vem vågar överklaga ett beslut om indraget försörjningsstöd om de trots att de har rätt kan tvingas få stå för kostnaderna? Svaret är troligtvis att väldigt få personer vill ta den risken. Det är, precis som en minoritet av domarna i Högsta förvaltningsdomstolen framförde, en ohållbar ordning att enskilda tvingas driva dubbla processer för att få ersättning för kostnader som staten i grunden orsakat. Det är rent ut sagt orimligt. Risken för den enskilde att ligga ute med kostnaderna skapar ett stort hinder för enskilda, särskilt de som är resurssvaga, att utmana beslut som staten tar om deras liv. Förvaltningsrättsliga beslut har ofta stor påverkan på enskildas liv. Det kan handla om allt från försörjning, tvångsvård till namnbyte. Om besluten har blivit fel är det en otillfredsställande ordning att medborgaren som förfördelats får ta risken att stå för statens kostnader.

I kontrast till vad som verkar vara den allmänna uppfattningen i Sverige gör även myndigheter fel ibland, av varierande skäl. Vad som är centralt är att fel alltid borde rättas till. Rättegångskostnaderna försvårar möjligheten att driva förändring och upprättelse. Europadomstolen och Högsta domstolen har uttalat att det kan vara oförenligt med rätten till en rättvis rättegång att den enskilde får bära sina kostnader i en process mot staten, oavsett om de har rätt eller fel.

Även regeringen verkar ha insett att detta måste förändras. I april tillsattes en utredning där en särskild utredare ska se över regelverket för ersättning till rättsliga biträden och bland annat stärkta rättigheter för den enskilde. Utredningen ska redovisa sina slutsatser i augusti 2025. Tills vidare är rättegångskostnaderna en stor osäkerhetsfaktor för enskilda som vill utmana de beslut som fattats av staten.