“Vi slutar”. Under nyårsnatten meddelade aktivistgruppen Extinction Rebellion på sin hemsida att aktivism i form av blockader på offentlig plats pausas tillfälligt. Efter att ha utvärderat sina aktivistmetoder ska gruppen i stället rikta sitt primära fokus mot politiker. I samma uttalande annonseras även en demonstration vid det brittiska parlamentet i april som väntas locka 100 000 demonstranter.
Klimatgruppens svenska förgrening skriver på Twitter att uttalandet enbart gäller för Storbritannien och att det “återstår att se” om även de svenska aktivisterna kommer att prioritera bort disruptiva metoder.
Sedan Extinction Rebellion grundades 2018 har gruppen frambringat stor uppmärksamhet. Utöver att blockera vägar i centrala London anordnades en klimataktion vid det brittiska regeringsområdet Westminster. Aktivister limmade fast sig vid talmannens stol och kedjade fast sig i grindarna vid parlamentsbyggnaden. Dessutom vandaliserades en berömd Vincent van Gogh-målning på National Gallery med hjälp av tomatsoppa. Allt detta under enbart förra året.
Även i Sverige har radikala klimataktivister orsakat störningar genom flertalet blockader. Gruppen “Återställ våtmarker”, som har täta kopplingar till Extinction Rebellion, genomförde i april en vägblockad på Centralbron i Stockholm. Aktivister hade då limmat fast sig i asfalten och lyftes bort av inte bara polis, utan även en något frustrerad Jan Emanuel, före detta socialdemokratisk riksdagsledamot. Samma aktivistgrupp limmade i augusti fast sig på E4:an utanför Stockholm, då en ambulans hindrades från att komma fram. Det hela slutade med att tolv personer dömdes för sabotage.
Extinction Rebellions mål är enligt egen utsago att åstadkomma en systemförändring genom “fredlig” civil olydnad. Men det är svårt att tillskansa sig sympati från privatpersoner när man orsakar sådan stor skada på samhället. Inte bara störs människor i sin vardag när framkomligheten begränsas av att en grupp bestämt sig för att ta till superlimmet. Dessutom är det skattebetalarna som får stå för kostnaderna för att andra ska få genomföra meningslösa och ofta olagliga klimataktioner. Än så länge har aktivisterna enbart lyckats med att uppröra och förstöra.
Dessutom bygger klimatgruppens aktivism på en tanke om att vi befinner oss i ett sådant nödläge som rättfärdigar att aktivisterna tar till våld för att omkullkasta systemet. Klimathotet är en av vår tids ödesfrågor, men det hjälps inte av revolutionär retorik eller praktik. Denna typ av klimataktivism är inget annat än extremism i grön kostym. Aktivisterna är varmt välkomna att ta del av vårt demokratiska system i stället.
Förhoppningsvis kan de svenska klimataktivisterna ta efter de brittiska, så att det snart är slutlimmat även på svenska vägar.