Det talas mycket om balanskraft, alltså energiproduktion som är stadig och kan täcka upp ett bortfall från förnyelsebara energikällor som sol och vind. När det är vindstilla ger vindkraften ingen el, när solen är svag är det problem för solenergin. Det är inget nytt.
Vi har i decennier använt vattenkraften som balanserande faktor, där produktionen kan anpassas. Till det kommer kärnkraften som har en stadig produktion, oavsett väder och vind, men det går inte att få till mer kärnkraft i en handvändning. Det är verkligen svindyrt att bygga och det ser inte ut att vara lätt att locka privat kapital till sådana projekt i nuläget.
Eftersom behovet av el ser ut att öka under de kommande decennierna finns här en efterfrågan att möta. Om stora delar av klimatomställningen på energisidan sker via elektrifiering räknar Energimyndigheten med en energianvänding på upp till 673 TWh år 2050. Ju mer av detta som kan produceras inhemskt desto större försörjningstrygghet.
Vi har en pågående utbyggnad av förnyelsebara energikällor. Där finns det tillgängligt riskkapital och många långt gångna planer – även om det finns skäl att hålla ögonen öppna för diktaturer som försöker få påverkansmakt över svensk elproduktion.
Den förnyelsebara produktionen från sol- och vindkraft kommer att variera. Då behövs en uppbackning från annat. Det lär knappast bli frågan om ytterligare utbyggnad av stora vattendrag. Kärnkraftsutbyggnad är dyrt och tar lång tid. Finns det andra vägar? Ja.
Tidigare har vi lyft fram potentialen i biokraftverk, något som tål att både utforskas ytterligare och bejakas. Den kan stå för 40 TWh av elproduktionen 2040.
En annan väg framåt kan vara storskalig energilagring. Tanken är att pumpa upp vatten vid låga elpriser och sedan släppa ut för att producera el när behovet är som störst – och även priset. Det handlar om pumpkraftverk – ett kraftslag som bland annat ser möjlighet att nyttja gamla gruvschakt, med vattenlagring och turbiner.
I slutet av september presenterades planer för detta i den gamla gruvan i Kantorp, nära sörmländska Sköldinge. Där har företaget Sens tecknat ett 63-årigt arrendeavtal med markägaren i Katrineholms kommun. Planerna är att anlägga ett pumpkraftverk som producerar vattenkraft med hjälp av gruvschakten. Den gamla järngruvan som lades ned 1967 ska då husera en underjordisk pumpkraftsanläggning med bedömd kapacitet om cirka 30 MW. Det finns gott om forna gruvmiljöer också i andra delar av Sörmland, som Åker och Tunaberg.
Ett annat svenskt bolag, Mine Storage, har planer på tre anläggningar i Bergslagen, i samverkan med Mälarenergi, samt i skånska Vånga och österbottniska Korsnäs.
Det är onekligen ett steg från vision och plan till investering och produktion, men det tål att hållas ögonen på. Många gruvor, små...