Sprängningar, mord, kidnappningar och skjutningar utförda av minderåriga. Den grovt organiserade brottsligheten kryper ner i åldrarna. Det grova våldet har blivit vanligare bland unga. Gängens utnyttjande av barn för att utföra våldsbrott är ännu ett exempel på hur allvarligt läget blivit.
Samhället förändras och rättsskipningen behöver anpassas till detta. På den punkten är nästan alla eniga. Justitieminister Gunnar Strömmer föreslog i januari i år att omhändertagna grovt kriminella ungdomar inte ska hamna på Sis-hem utan hos Kriminalvården.
De 15-17-åringar som i dag döms för de allra grövsta brotten hamnar inte i fängelse. De döms ofta till sluten ungdomsvård, vilket verkställs i ett så kallat Sis-hem. Om regeringen får sin vilja igenom skulle ungdomarna i stället placeras hos Kriminalvården. Enligt Strömmer skulle det öka säkerheten för personalen och minska antalet rymningar. Regeringen kallar det ”ungdomsfängelser”.
Vad en sådan förändring innebär i praktiken återstår att se. En utredning om hur unga frihetsberövade ska tas om hand pågår i detta nu. Det här med ungdomsfängelser har diskuterats under en lång tid. Det går inte att bortse ifrån att förslaget har kritiserats från flera håll, inte minst från kriminologer men även av Statens institutionsstyrelse (Sis).
Ungdomsfängelser avskaffades av en anledning – de fungerade inte som det var tänkt. Samtidigt kan vi inte blunda för att situationen på Sis-hemmen är ohållbar. Personalens enda verktyg för att skydda sig från hot, våld och påtryckningar är en telefon. Kriminella ungdomar lyckas rymma, eller får hjälp av sina kriminella kumpaner att ta sig ut från Sis-hemmet, för att begå nya brott. Det är en oacceptabel utveckling. Formerna för Sis-hemmen behöver förändras. Förhoppningsvis kan den pågående utredningen ge förslag på hur en sådan förstärkning kan genomföras, utan att vi behöver bygga upp parallella ungdomsfängelser.
Under våren har Sis även kommit med en hemställan till regeringen om 141 miljoner kronor över en treårsperiod. Det är en i sammanhanget ganska låg summa, med tanke på hur mycket skada unga kriminella på rymmen kan göra.
Sis generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark pekar på att hälften av hemmen är eftersatta vad gäller lokalunderhåll och att säkerhetsrutiner behöver ses över. Dessutom behövs mindre lagändringar, exempelvis att det måste bli enklare att begränsa ungdomarnas tillgång till mobiler och surfplattor. Det är relativt ”enkla” reformer jämfört med att bygga upp nya ungdomsfängelser, vilket kan dröja tiotals år.
Mycket kan göras redan nu. Om färre ungdomar ska kunna rymma under de närmaste månaderna måste regeringen agera med de medel de har. Det går att jobba med både plånbok och lagstiftning.