Det är tidigt på året än, men valrörelsen drar igång så smått också lokalt. I Trosa hamn slår två centerpartister på stora trumman. Här är Klöverbussen som ska gå Sörmland runt, en slags rörlig valstuga. För den som kandiderar till riksdagen från länet eller till uppdrag inom regionen – som Victoria Barrsäter från Katrineholm och John Carlsson från Trosa – behöver väljarskaran vara mer än lokal. Även om ett starkt stöd på hemmaplan är basen för alla politiker som söker större uppdrag som folkvalda.

Ofta talar vi om hur viktigt det är att väljarna får möta partiernas kandidater under ett valår. Fast minst lika intressant är vad de folkvalda tar med sig från mötena med de personer som valde stödja just dem. Detta förtroende är grunden i vår demokratiska ordning. Den som tar uppdrag gör det för att representera fler än sig själv. Det är inte ett jaget före laget. 

Samtidigt är det ju så att en aktiv politiker träffar ganska många ändå under en valrörelse. En del är sympatisörer, andra är raka motsatsen. Exakt vad som kan filtreras ut ur dessa samtal varierar förstås, men det är i alla fall färre anonyma troll på torget än på nätet. Klöverbussen är ett försök att kombinera den fysiska möta väljare-resan med den digitala. Vi får se hur vägen bär. 

Efter valet 2018 lyssnade jag till en intressant utvärdering av den digitala valrörelsen, med representanter bakom riksdagspartiernas kampanjer. I princip samtliga vittnade om hur de egna insatserna hade varit avgörande för att mobilisera stöd på slutet. En snabb okomplicerad kommunikation, med bild och extremt tillspetsade slagord, ska väcka känslor – gärna rädsla och ilska. På kort tid gav det ett antal sista minuten-väljare den där sista socker-ruschen in i valbåset.

Så där hetsigt och korttänkt blir det säkert i år också. Men det vore önskvärt att valrörelsen, inte minst lokalt och regionalt, månade om ett vettigt argumentationsutrymme. Möjligen ser vi också hos väljarna en viss mättnad på sociala medier som umgänge, att det politiska samtalet likväl behöver möten i mer fysisk form. Inte minst för politikernas skull. 

För valrörelser är inte bara hårt arbete och rappa budskap, det finns att lära också för den som lyssnar och har ögonen öppna.

Som Karin Boye skrev så träffsäkert i dikten I rörelse:

Nog finns det mål och mening i vår färd – 
men det är vägen, som är mödan värd