Det är inte ett lätt jobb att ersätta Annie Lööf som Centerledare. På måndagen presenterades valberedningens kandidater inför ledarvalet i februari nästa år. Det är ett riktigt hyfsat startfält, tre erfarna politiker med olika spetsegenskaper och bakgrunder.
Från Värmland kommer Daniel Bäckström, snart 47 år och partiets gruppledare i riksdagen. Under flera år har han varit partiets försvarspolitiska röst och på senare tid dess landsbygdspolitiska företrädare.
Från Stockholm och Jämtland kommer Elisabeth Thand Ringqvist, 50. Hon jobbade åt näringsminister Maud Olofsson i regeringen Reinfeldt, och har därefter varit vd för Företagarna och Svenska Riskkapitalföreningen. I dag är hon riksdagsledamot och näringspolitisk talesperson.
Från Linköping och Stockholm kommer Muharrem Demirok, som numera är riksdagsledamot och partiets utbildningspolitiska röst. Under många år har han varit kommunalråd i Linköpings kommun och en av partiets mest framträdande regionalpolitiska företrädare.
Det är välkommet med en öppen process i stil med det som var när Annie Lööf valdes för elva år sedan. Då satt C i regering och inte i opposition. Den som tog över efter Maud Olofsson skulle även ta plats som minister och inkludera sitt parti inom Alliansgemenskapen.
När Maud Olofsson tog över 2001 lyfte hon C i sitt första val 2002, från 5,13 procent till 6,19. Toppnoteringen kom 2006 med Allians för Sverige och regeringsskiftet, då med 7,88 procent. 2010 blev det ett steg nedåt till 6,56. I det läget tog Annie Lööf över 2011, med löften om en idéutveckling. Ett tag efter ledarbytet var C riksdagens minsta parti i opinionsmätningarna, men Lööfs ledarskap ledde till en toppnotering i valet 2018, med 8,61 procent. Det var det starkaste valresultatet för Centerpartiets del sedan 1988. Då noterade Olof Johansson 11,3 procent.
I valet 2022 landade C och Lööf på 6,71 procent, några tiondelar högre än vad Olofsson en gång lämnade. Partiledarskiften sker ofta i opinionsmässig motvind, eller åtminstone när allt inte pekar uppåt längre. Den som vill ta över som centerledare har alla möjligheter att tala om vad som krävs för ett steg framåt, ett steg uppåt. Gräsrötterna, de partiaktiva, lyssnar noga.
De tre kandidaterna har nu en svettig tid framför sig, för att säkra stöd i hela landet, på landsbygder såväl som i städer. Det blir fyra stopp på en gemensam turné – Stenungsund, Piteå, Alvesta och Stockholm. Partiet som länge förväntades vara starkast utanför storstäderna har i dag en något mer jämn fördelning. Den skiftet, till ett något större stöd i städerna, hade kunnat vara huvudrubriken för 2000-talets Centerpartiet. Men det senaste valets tillbakagång i traditionellt starka centerbygder kommer också att prägla diskussionerna om partiets utveckling och vägval framöver.
Det blir varken en ny Maud Olofsson eller en ny Annie Lööf. Varje C-ledare förväntas stå stark i sig själv. Det är ett mycket personligt laddat uppdrag – med krav på fotfäste i folkrörelsearvet. Ledarbytet sker i en tid C står som opposition till en konservativt dominerad regering. Den senaste högerregeringen som inte inkluderade Centerpartiet/Bondeförbundet var i början av 1930-talet. Ingen tid är en annan lik.
Ett parti bär sin historia och finner ofta trygghet i den, men varje nytt ledare har att svara på vad som krävs för den tid som kommer.