Var medveten om vad dina barn gör, när de spelar spel, tittar på filmer eller använder sin mobil på andra sätt. Det är i detta all diskussion om barns och ungas skärmanvändning måste börja. Det finns ingen quick fix, inget stenhårt reglemente för mobilen eller laptopen som säkrar att barn växer upp på ett bra sätt.
Det går att göra mycket som vuxna inte ser – eller förstår att de borde se – på en timme och ännu mer under åtta timmar. Skarpa regler för barn och ungas skärmtid blir alltså lätt fyrkantiga. Risken är att ”skärmen” – och det som den erbjuder – blir något attraktivt att smyga sig till. Ju hemligt och förbjudet, desto mer spännande.
Folkhälsomyndighetens bedömningar är rekommendationer. I slutänden är det upp till varje vårdnadshavare att hantera barnets tid med spel, filmer, korta klipp och annat i sociala medier, efter egen bedömning. Det är alltså ingen lag som nu säger att alla sex- till tolvåringar max får ha en till två timmars skärmtid per dag, annars...
Det underliggande budskapet är glasklart: Barn behöver ha engagerade föräldrar. Varenda unge behöver vuxna som tar sig tid att diskutera och hantera det som vardagens skärmar erbjuder.
Det krävs en by för att uppfostra ett barn, men det börjar i hemmet, med de närmaste vuxna. Digitala skärmar i sig är inget ondskefullt. Det är vettigt att lära sig om samhället vi lever i, att ta del av nyheter och kunskaper i digital form – och liknande. Den sortens skärmanvändning ligger utanför det som Folkhälsomyndigheten ger rekommendationer för.
Barn och unga är i lärande. De bombarderas med intryck, inte bara digitalt. Barn lär sig av varandra. På så sätt är de inte alls olika många vuxna. Vi är också föränderliga och påverkansbara, på gott och ont. Det är i vanliga samtal och vardagsumgängen som de verkliga insatserna för en sund skärmtid och vettiga livsval kan göras. Tidsbegränsningar kan hjälpa till, men inte mer. Om inte annat för ett liv med mer rörlig lek.
Alla generationer behöver ha ett vettigt förhållande till det som sprids via sociala, digitala kanaler. Varje generation har i detta sina utmaningar, från boomers till alpha-barn.
När Lilla ungdomsbarometern tittade närmare på just generation alpha, barn födda 2010 eller senare, visade det sig att många, främst pojkar, ser sig som ”gamers. Spelintresse och spelengagemang är ett sätt att vara, en del av jaget. Den generationen som helhet, både pojkar och flickor, präglas också av en stark tro på ljusare framtid.
Det är alltså inte bara att stänga dörren till gamer-stolen eller ålderslåsa det trådlösa nätverket. Det gäller att få barns drömmar, intressen och engagemang att omvandlas till vettiga verktyg för att bli bättre vuxna än sina föräldrar och deras föräldrar.