Det hör till det vanliga att vattnet i stora delar av landet inte riktigt räcker till, särskilt på sommaren. Bristen beror inte, som man kanske kan tro, på en ökad konsumtion.
Än vet vi inte riktigt hur vädret blir i sommar. De första veckorna har gett den som gillar värme och sol en hel del i övrigt att önska, men kanske vänder det snart? De senaste somrarna har ju bjudit på veckor i sträck av skinande sol och klarblå himlar. Kanske rent av för mycket av den varan. Mycket värme, sol och uteblivet regn är ju, trots uppenbara fördelar, inte utan baksidor. För de senaste somrarna har också bjudit på veckor av torka och vattenbrist.
2023 rapporterade 93 kommuner in till Svenskt Vatten att de vidtagit besparande åtgärder under året, det är nästan en tredjedel av alla kommuner. Åtgärderna kan vara allt ifrån allmänna uppmaningar om vattenbesparing till rena bevattningsförbud. Även om 2023 var ett rekordår uppstod liknande problematik 2019, 2020 och 2021. Det hör alltså till det vanliga att vattnet i stora delar av landet inte riktigt räcker till, särskilt på sommaren.
Bristen beror inte, som man kanske kan tro, på en ökad konsumtion. Tvärtom har vattenförbrukningen minskat till att i dag vara drygt 130 liter per person och dygn. Detta beror till stor del på att våra tvättmaskiner, duschmunstycken och andra prylar har blivit mer effektiva. I stället beror bristen till stor del på att långa perioder av torka och utebliven nederbörd minskat vattenbeståndet i sjöar och grundvattendepåer.
Tyvärr är detta inte VA-infrastrukturens enda problem. En stor utbyggnad skedde under 1900-talets andra hälft, men de rören börjar nu bli för gamla. I systemet finns det till och med kvar rör som inte bytts ut sedan 1800-talet. Svenskt vatten uppskattar att det årliga investeringsbehovet ligger på 31 miljarder, en siffra som får järnvägens behov att blekna i jämförelse. Detta behov tillgodoses inte eftersom den investeringen i dag är 20 miljarder per år.
Som konsument kan man därför vänta sig rejäla kostnadsökningar för vattnet i stora delar av landet. Det har inte minst märkts i Trosa, där alliansstyret nu lagt fram förslag om att höja VA-taxan med 39 procent. Till 2025 tror man att taxan kan behöva bli 70 procent högre jämfört med 2023 års belopp. På sikt det kan bli ännu högre ökningar om vattenbristen fortgår och infrastrukturbehovet fortsätter att öka.
Trots att alla vill ha billigt vatten finns det mycket som talar för att ökningen av konsumentkostnaden för vatten trots allt är nödvändig. De flesta kommuner har i dag en ambition om att vattentjänsterna ska vara självfinansierade. Alltså att intäkterna ska täcka driften, utan tillskjutna skattemedel. Villahushållet som vattnar gräsmattan och fyller poolen får då betala de faktiska kostnaderna för det. Lägre grad av självfinansiering gör att alla skattebetalare får betala vissas storkonsumtion.
Villahushållet som vattnar gräsmattan och fyller poolen får betala de faktiska kostnaderna för det.
Eftersom mycket talar för att driftskostnaderna kommer öka med investeringar blir höjningen ett viktigt verktyg för att självfinansieringen inte ska minska dramatiskt. I tider med brist är prishöjningar också det bästa medlet för att faktiskt minska konsumtionen, även om det ideala vore låga priser och hög tillgång. Det är inte omöjligt att detta blir kommunernas viktigaste verktyg när uppmaningar och bevattningsförbud inte längre räcker.