När Moderaterna lanserade sina förslag till miljöpolitik, i ett försök att vara grön höger, är nya gruvor ett av de prioriterade. Det måste bli enklare att dra igång en gruva, är kravet.
Den svenska gruvnäringen producerar i huvudsak järn, men även annat som bly, guld, koppar, silver och zink. Världen söker sig i riktning mot ett mer hållbart, fossilfritt – och förnyelsebart samhälle. Allt från energilagring till järnvägsbyggen behöver hämta något från gruvan. Vad gäller sällsynta jordartsmetaller är frågan även hur pass mycket vi ska vara utlämnade till import från Kina.
Sverige behöver ta ett mer samlat grepp om den framtida inhemska gruvdriften. Den finns en färdplan mot fossilfritt som gruvbranschen har ställt sig bakom, men olika samhällsnyttor måste kunna vägas mot varandra på ett konstruktivt och öppet sätt. Markägarnas behov och rätt måste vägas in – vad markerna används till i dag eller kan användas till i morgon. Natur- och miljövärden kan inte blundas för.
Det krävs även en tydlig plan för hur framtidens intäkter från gruvor ska komma lokalsamhället till del. Vem ska betala för vad? En del av behoven kan mötas via återvinning och återbruk. LKAB ser kommersiella möjligheter i vad mer som kan utvinnas ur restprodukter från järnmalmsbrytningen, exempelvis.
I dag har vi en samhällsdebatt som formligen exploderar när det handlar om att fälla träd. Trots att det går att plantera på nytt och få ny nytta av. Att bryta metaller och mineraler är ännu mer laddat.
Inom en snar framtid lär detta ställas på sin spets. Tro inte att det i så fall bara blir någon annanstans, längre bort i Sverige. Sörmland har sin bergslag med en lång historia. Frågan om gruvbrytning i framtiden blir också vår. Beroende på pris – och kris.