Arbetsförmedlingens prognos för de kommande årens förändringar av arbetslösheten är allt annat än upplyftande. Med insikten av vilken kris som covid-19-pandemin har inneburit för världen är det måhända inte särskilt förvånande, men likväl är det allvarligt. 2019 låg arbetslösheten på 6.9 procent. Enligt Arbetsförmedlingens prognos beräknas det 2021 handla om 11 procent. Och det med stora osäkerheter kring vad som egentligen väntar.
Utifrån detta talar det mesta för att politikens fokus framöver kommer att handla om företag, marknad och jobb.
Breda, generella reformer av skattetrycket på jobb och företagande vore långsiktigt bättre än enskilda punktinsatser. Tyvärr saknas ett brett underlag för den stora skattereform som nämns i januariavtalet. Oenigheten om vad som ska beskattas – och hur hårt är förstås stor. Även mellan de fyra partier som har undertecknat januariavtalet. Lägg till Moderaterna och Kristdemokraterna i ett sådant förhandlingsunderlag och svårigheterna är kristallklara. En övergripande skattereform skakas inte fram på några månader. Men arbetslösheten väntar inte, kriseffekterna slår – och då får man parera med det som går.
Det är i detta perspektiv som den nu aviserade breddningen och utökningen av rut-avdraget ska ses. Här slår Centerpartiet på stora trumman, en egen framgång som följd av januariavtalet. Det blir fler tjänster som omfattas av avdraget, bland annat för tvätt vid tvättinrättningar och enklare tillsyn av bostäder och fritidshus. Taket för avdraget höjs till 75 000 kronor per år. Förändringarna ger utrymme för fler i jobb, färre utan och i bästa utfall blir det också tjänster som kan lyfta människor ur långtidsarbetslöshet.
Liberalernas krav på ett utökat Rot-avdrag ska ses på samma sätt. En riktad stimulans till byggsektorn, främst, som bidrar till att hålla uppe efterfrågan och motverkar svartjobb i tider av hög eller växande arbetslöshet. Samma krav som Liberalerna nu lyfter fram kom i försomras från byggbranschens aktörer. Regeringen och de liberala partierna bör här inte ha svårt att koma överens om vägen framåt.
I spåren av smittskyddsåtgärderna förtjänar tjänstesektorn en särskild omsorg. Av 547 000 korttidspermitterade personer i Sverige kommer 367 000 från tjänstesektorn. Inom tjänstesektorn finns många mindre företag och där finns många jobb som i vanliga fall erbjuder ett bra första insteg på arbetsmarknaden. Tjänsteföretagens organisation Almega talar om att behöva “kickstarta” sektorn igen – och har en tiopunktslista med bland annat krav på att staten bär hälften av företagens sjuklönekostnader och ett skatteavdrag för företagens kompetensutvecklingskostnader. Även om juli kan ha gett vissa ljuspunkter för delar av besöksnäringen, är det för tidigt att säga hur hårda effekterna av krisen blir. En månad gör inget helår. Sverige behöver en stark tjänsteekonomi.
Sett till detta finns skäl att också påminna om den kritik som kommit mot flera av de räddningspaket som har levererats från regeringen under krisen. Alltför mycket har utgått från och fokuserat på stora aktörers förutsättningar. Inte bara storföretagens och storindustrins intressen, utan det går igen också i den skarpa kritik som riktats på sistone mot det miljöpartistyrda kulturdepartementets insatser för kultursektorns aktörer.
Återhämtning och kraft börjar inte bara i det stora.