Nyköping är så mycket mer än en stad och det är dess stora tjusning. Här är så mycket mer än en vanlig centralort. Det är detta som gör Nyköping till något annat än det stockholmska Söder eller livet i de mer tydliga sovstadsmiljöerna för vardagspendlare inom storstadens famntag.
Att sälja in bilden av lika tättbebyggda, urbana kvarter som något att flytta till längre bort, något som ger mer – det var inte grejen med Bo i Nyköping. Det är inte heller andan i den version som nu heter Nystadsliv. För bakom namnet döljs inte bara en blick på eller från staden, utan också Bränn-Ekeby, Nävekvarn och Stavsjö. Vårt landsbygdsliv är inte en variant på stadsliv.
Det "nya" i livet för den som kommer från huvudstaden eller närhet är att Nyköping erbjuder så en så stor möjlighet till variation mellan stad och land.
Uppfräschningen av Bo i Nyköping är verkligen på tiden. Det är lurigt att hitta ett slagord som bär en helhet.
Utan stad skulle den här bygden ge ett blekare intryck. Utan landsbygdens boendemiljöer och dess varierande landskap skulle det stadsgrå Nyköping inte räcka till. Inte ens för begreppet nystadsliv. De många friheterna i det mindre trångbodda behöver balanseras väl med det som vi kan kalla lusten till stadens kärna. En närhet till handel och restauranger, till kultur och underhållning. Här är Stockholm inte längre något långt borta, men skog, öppna landskap, byar och småvägar finns inpå knuten. Det är positiva värden som lockar nya invånare också till Gnesta, Trosa och ja, även stadskommunen Oxelösund.
För den som blickar mot Nyköping från perrongen på en tunnelbanestation är staden vardag. Alternativet till detta är ett hemma med fler eller andra komponenter. En breddning av det som vi kan kalla livskvalitet. Det sistnämnda är självklart högst individuellt. Den som älskar staden, dess betong och trånga prång, dess asfalt och höga hus, mer än något annat, den längtar sällan efter mindre trängsel, villaliv eller bygemenskap. Men alla som faktiskt drömmer om mer av det sistnämnda, behöver veta att det finns här. För alla som vill, kan och har råd.
Nyköping är en stolt residensstad med historia. Här har kunglig makt, rikedom och stundtals blodiga intriger satt sina avtryck, liksom adel, borgerskap, bildningsambitioner och arbetarrörelse. Bruks- och industrihistorien har starka markörer – godsen, gruvorna i Tunaberg, atomålderns Studsvik och i själva centralorten allt från Ana till Cewe och Sunlight. Den ombyggda silon i hamnen vittnar om livet efter det dominerande jordbrukssamhället, något stenkast från det främsta monumentet över det som har varit: Nyköpingshus.
I vårt hemma finns gott om utrymme att utvecklas, för det nydanande såväl som för ett mer klassiskt kulturliv. Mångfalden av musik, konst och teater, föreningar, sport och specialintressen kan bli ännu bredare.
Nyköping har en variationsrik landsbygd att erbjuda. Inte bara för den som tillfälligt vill lämna centralorten för utflykter. Den som permanent vill ha mer av det gröna, det öppna och söker det mindre samhällets fördelar hittar det exempelvis i Vrena, Stavsjö, Tystberga, Nävekvarn och Runtuna. Precis som på Brandholmen, i Isaksdal eller Oppeby. Detta ingår i arbetet med översiktsplanen Nyköping 2040, väl värt att backa upp.
Erfarenheten av 2000-talets utveckling hittills är att avståndet till huvudstaden har minskat i tanken. Till detta har kampanjen Bo i Nyköping utan tvivel bidragit. Storstaden är inte långt bort. För den som vill åka till och den som vill åka från.
Nyköping är en kommun där hemma ska kännas riktigt bra. Framtiden handlar inte bara om att locka nya invånare. Minst lika mycket handlar det om att nå fram till potentiella hemvändare. Rebecka Undén skrev här på ledarplats om detta i tisdagens SN.
Den stora utmaningen med namnet nystadsliv är att inte kommunen ska vara lika med staden, kommunen är så mycket mer. Det finns alla möjligheter att lyckas, men det kräver ett nogsamt arbete för att inte bygga schabloner om att stadsmiljö är ett vardagshemma och landsbygd ett utflyktsmål. Det kan lika gärna vara tvärtom.