Regeringen, Centerpartiet och Liberalerna lovade i våras att lägga en halv miljard för att avlasta lärarkåren med så kallade lärarassistenter. Det skulle vara ett sätt att minska stressen i skolan och låta lärarna fokusera på andra delar av sitt uppdrag. Nu visar en granskning som Dagens Nyheter har gjort att lejonparten av stödet brinner inne. Kommunerna har inte sökt i tillräckligt stor utsträckning. Nästan 300 miljoner kronor kommer inte att användas. Oxelösunds kommun är en som har avstått, av ekonomiska skäl.
Det är ett misslyckande. För regeringen och partierna bakom det riktade stödet, men också för de skolor som skulle behöva hjälpen.
En faktor som begränsar användningen är att det följer specifika krav för att få pengarna. Om inte kommunen själv lägger lika mycket av invånarnas skattemedel på att anställa lärarassistenter då blir det inga stålar från staten. Det här är ett exempel på hur staten noga vill styra hur dess stöd till kommunerna används – och kommunerna, samt i det här fallet även Lärarnas Riksförbund, kritiserar den begränsande öronmärkningen (DN 12/11).
Det lösningsorienterade är ofta att föredra framför det begränsande. Så bör också statens stöd till kommunerna vara generellt sett.
Där det finns lärarnära arbetsuppgifter som kan överlåtas på andra vuxna i skolan - till en jämförelsevis lägre lönekostnad och utbildningskrav – är det en god idé. Trots att det på sina håll riktas kritik att lärarassistentrollen kan uppfattas som otydlig finns det gott om snabba, korta utbildningar till uppdraget. Ett exempel är Nyköpings folkhögskola, som beskriver jobbet som en ” brygga mellan elever och pedagogisk personal”, där det ingår både mellanmänskliga och administrativa arbetsuppgifter. Allt som allt ett vettigt arbete, förutsatt att lärarkåren därmed får möjlighet att bättre utföra sitt pedagogiska uppdrag, lärandet.